Energimyndigheten vill peka ut tolv områden i Finspångs och Norrköpings kommuner som riksintresse för storskalig vindkraft. Förslaget kritiseras nu för bristande konsekvensanalys, risker för fastighetsägare och för att det kommunala vetot kan försvagas.
I det nya underlaget föreslår Energimyndigheten att 9 områden i Finspång och 3 i Norrköping ska klassas som riksintresse för vindkraft. Myndigheten använder en buffertzon på 800 meter till bostäder – ett avstånd som ska ge plats för stora etableringsområden, men som enligt kritiker inte tar hänsyn till fastighetsägarnas situation.
I statliga utredningar och flera studier framhålls att bostäder inom 1,5–2 kilometer från vindkraftverk riskerar betydande värdeminskningar, ibland med effekter ända upp till 8 kilometer. Finspångs kommun har därför bedömt att inget område är lämpligt för storskalig vindkraft utan att boende drabbas, och detta ligger till grund för kommunens översiktsplan. I Norrköping har flera av de föreslagna områdena tidigare fått avslag i tillståndsprocesser.
Förslaget väcker också frågor om egendomsskydd enligt grundlag och Europakonvention, liksom om det kommunala vetot. Om områdena förs in i kommunernas översiktsplaner riskerar kommunernas självbestämmande att minska och landsbygden att påverkas av utflyttning, menar kritiker.
RVNO efterlyser en bredare konsekvensanalys där egendomsskydd, fastighetsvärden, kompensationsfrågor, lokal demokrati, kommunalt veto och försiktighetsprincipen vägs in innan några riksintresseområden fastställs. Som förslaget ser ut i dag anses buffertzonen för snäv och underlaget otillräckligt för att motivera omfattande vindkraftsetableringar i de två kommunerna.
RVNO:s svar till Energimyndigheten:




