Orimligt att kommunerna ska få betalt

En märklig sak med vindkraften är att den gång på gång kräver särlösningar. Vi har i Sverige sedan många år en generell lagstiftning som gäller markanvändningen nämligen Plan- och bygglagen (PBL).

Längre väntan innebär mer osäkerhet för de som berörs av Holmens vindkraftsplaner.

Debattartikel i Folkbladet 5 augusti av Hans Kindstrand, juristgruppen, RVNO

Till detta kommer att vi har en generell lagstiftning som reglerar miljöfrågor – Miljöbalken. Detta är lagkomplex som gör det svårt att reservera stora markområden som zoner för vindindustri. För att detta över huvud taget ska vara möjligt måste man hitta på särregler som innebär undantag från vår normala rättsordning.

Om vi nu tittar på den särreglering som Badman tycker är bra, men inte tillräcklig – En rättssäker vindkraftsprövning – verkar Badman inte ha förstått innebörden av att en verksamhetsutövare kan överklaga ett nej från kommunen.

Det innebär i praktiken att länsstyrelsen och i slutändan överprövande domstolar kommer att göra en materiell prövning av kommunens beslut att säga nej. Det innebär i sin tur att det inte är kommunen som har sista ordet – dvs det ”kommunala vetot” är inte längre ett ”veto”.

Illa är också den omvända beslutsordning som utredningen föreslår. Först ska kommunen ta ställning till en vindkraftsetablering – därefter ska konsekvenserna av det ställningstagandet utredas. Det är svårt att förstå varför inte en normal beslutsordning kan användas vid vindkraftsetableringar.

Badman och vindindustrin har en blind fläck. Fastigheter nära en vindkraftsetablering förlorar betydande ekonomiska värden enligt en artikel i den vetenskapliga tidskriften Sustainability, The Socio-Economic Cost of Wind Turbines: A Swedish Case Study. Livsmiljön för boende kan till och med bli så förstörd att fastighetens ekonomiska värde utraderas. Det finns berättelser på RVNO:s hemsida som Badman nog borde ta del av.

Man frågar sig: Är det ett rimligt förslag, som Badman kommer med, att kommunen ska få betalt för att vindindustrin tvångsvis ska kunna överföra stora ekonomiska värden från närboende småhusägare till sig själv?

Länk till artikeln i Folkbladet

RVNO debatterar vindkraft i riksmedia

Frågan om den storskaliga vindkraftens negativa effekter debatteras allt flitigare. Och RVNO deltar på många fronter. Senast på Expressen Debatt, där Catharina Roos skriver om konsekvenserna av en industriell utbyggnad och får svar av miljöpartiets energipolitiska talesperson.

Den industriella utbyggnaden av vindkraft i Sverige ifrågasätts allt mer och kraven ökar på djupare konsekvensanalys, ansvar hos exploatörerna och hänsyn till människor som drabbas. RVNO deltar aktivt i debatten, bland annat genom att skriva tidningsartiklar.

Nyligen genom en debattserie i Folkbladet, mellan RVNO:s Göran Linder och Daniel Badmanvd för Svensk Vindenergi. Och senast på Expressen Debatt, där RVNO:s vice ordförande Catharina Roos skriver om den påverkan en industriell utbyggnad riskerar att få för både människor, natur, djur och besöksnäringen på landsbygden. Och får svar av miljöpartiets miljö- och energipolitiska talesperson Lorentz Tovatt.

Vind är inte en effektiv energibärare

Vind är inte en effektiv energibärare. Det är därför ofantliga områden behöver tas i anspråk av vindkraften för att den – under gynnsamma omständigheter – ska kunna omvandla meningsfulla mängder energi till elkraft överhuvudtaget. Det följer av fysikens och naturens lagar.


I en debattartikel i Folkbladet den 14 juli svarar Göran Linder på Daniel Badmans påstående om att Linder saknar verklighetskontakt:

Daniel Badman och den vindkraftsindustri han företräder vill inte riskera en saklig och fördjupad konsekvensanalys avseende alla de negativa effekterna med storskalig vindkraft, så jag är inte förvånad när Daniel Badman hävdar att mina påståenden saknar verklighetskontakt. (Folkbladet 30 juni) Det finns en systematik i att misskreditera opponenter och förringa deras argument.

Att utveckla och förädla bolag med banbrytande teknologier inom fossilfri och planerbar elproduktion är dock något jag har ägnat större delen av mina 35 år som yrkesverksam åt. Kännetecknande för dessa teknologier är att de är resurssnåla, globalt relevanta och använder sig av effektiva energibärare. Idag är flera av bolagen världsledande.
Vind är ingen effektiv energibärare. Dels blåser det inte alltid, och dels är vindens energitäthet besvärande låg. Det är därför som ofantliga områden behöver tas i anspråk av vindkraften för att den – under gynnsamma omständigheter – ska kunna omvandla meningsfulla mängder energi till elkraft överhuvudtaget. Storskaligheten leder obönhörligen till grov misshushållning av jordens ändliga resurser och skövling av oersättliga habitat och livsmiljöer. Det följer av fysiken och naturens lagar.
Lite förenklat ska vi enligt Svensk Vindenergi välja mellan absurt många eller monströst stora vindkraftverk. Och om ingen stoppar vansinnet lär det bli både och. På vindkraftens altare ska vi offra den obrutna havshorisonten, blomsterängar, skogslandskap, skärgård och kulturlandskap. Eller som våra domstolar uttrycker det: ”En naturskön omgivning representerar inte ett intresse av sådan styrka att den utgör hinder för en vindkraftsetablering.”

I denna debattserie har jag redan noterat att Daniel Badman avfärdar att de enorma mängder mikroplaster och gifter som sprids genom erosionen av de gigantiska rotorbladen av kompositmaterial skulle kunna vara något problem. Han hävdar vidare att det är svårt att få tillstånd för etableringar, eftersom Länsstyrelser och miljödomstolar tillämpar sig av försiktighetsprincipen. Trots det ställs inga krav på att ta reda på hur det faktiskt förhåller sig med volym och inverkan av vindkraftens mikroplaster, gifter och hormonpåverkande ämnen. Inte heller mäter man, eller ens bryr sig om, problem som orsakas av infraljud.
Vi vet att däggdjur undviker vindkraftsanläggningar, och i Kanada har man också kunnat konstatera att boende inom 10 km från vindkraftverken överger sina hem av hälsoskäl (kronisk trötthet, huvudvärk, tryck över bröstet, depression etc.). Självklart påverkar detta också fastighetspriserna. I en nyligen publicerad studie med rubriken ”De socioekonomiska kostnaderna för vindkraftverk: En svensk fallstudie”, kan man läsa om att vindkraftsanläggningar orsakar kraftiga prisfall på fastigheterna i dess närhet. I områden med mer än tio kraftverk minskar fastighets­priset inom 2 km från vindkrafts­anläggningen med nästan 30 procent.

Exemplen på avigsidorna ovan – det finns fler – belyser det faktum att om vindkraften ska bli en central del i vår framtida energimix, så är priset för att åstadkomma det fortfarande opreciserat, för att inte säga avsiktligt dolt. Ideologiska skygglappar, till och med tankeförbud, och starka lobbyorganisationer har hittills effektivt förhindrat en saklig och fördjupad konsekvensanalys.

Dessutom, om vi verkligen är oroade för skenande klimat och utarmad biologisk mångfald, så borde vi väl rimligen satsa på de energikällor som tär minst på jordens resurser och som orsakar minst utsläpp av koldioxid – och det är helt enkelt inte vindkraft. Detta har också konkluderats av bl.a. Internationella Valutafonden, World Economic Forum, JRC (EU:s expertråd), UNECE och nu senast också svenska Vattenfall. Jag vidhåller därför att storskalig vindkraft är en resurskrävande, omni-förstörande och växande miljöbomb. Att Daniel Badman, och andra med fingrarna djupt ner i syltburken, hävdar att så inte är fallet kan rimligen inte duga för att rättfärdiga en hämningslös utbyggnad. Därmed sluts cirkeln för mig i vår debattrunda. Kommunalrådet Reidar Svedahls initiativ om ett tvåårigt moratorium för den storskaliga vindkraftsexploateringen – så att man hinner utreda, medvetandegöra och reglera konsekvenserna av densamma – är det första riktigt ansvarsfulla uppslaget från politiskt håll. Vi måste ges en chans att tänka efter före, även om vindkraftsprofitörerna som Daniel Badman företräder inte lär gilla utfallet.

Göran Linder, styrelseledamot RVNO

Hela artikeln i Folkbladet