fbpx

Moderaterna har fel fokus i vindkraftsfrågan

RVNO:s ordförande Per-Olov Strandberg, även kommunal politiker i Finspång, är kritisk till moderaternas nya förslag om kompensation till kommuner som säger ja till vindkraft. Här missar man målet menar han bland annat i en intervju i P4 Östergötland.

På moderaternas partistämma i fredags beslutades om en ny klimat- och energipolitik. Huvudfrågan var vindkraft, där partiledningen vill se en fortsatt utbyggnad och föreslår att kommuner som säger ja till etableringar ska få ta del av vinsten.

– Det verkar för mig fullständigt befängt. Det är ju inte kommunerna som lider skada. Skulle de då skulle få något slags muta från vindindustrin? De som lider skada är ju de som bor och har fastigheter på landsbygden, det är de som borde ersättas, säger Per-Olov Strandberg bland annat.

Lyssna på hela inslaget 19:15 minuter in i sändningen.

Värdet av vinden – en utredning som blåste förbi

Det behövs inga ekonomiska incitament till kommunerna för att lösa problemet. Inte heller pengar till bygdegårdar. Vad som krävs är relevant ersättning till de drabbade.

Debattartikel på NT.se 2023-05-09:

Utredningen ”Värdet av vinden”, som tidigare gått under namnet ”Incitamentsutredningen” har nu lämnat sitt betänkande. Där konstateras att de förslag som lämnas inte kommer att leda till att kommunerna tillstyrker nya vindkraftsetableringar. Enligt utredaren Ulrika Liljeberg (C) krävs statliga subventioner.

Att behovet av ny infrastruktur ibland måste överordnas enskildas intressen är en given utgångspunkt. Formerna måste emellertid vara godtagbara för dem som drabbas av förändringens negativa konsekvenser. Grundfrågan är: varför motsätter sig människor att en vindindustri etableras som närmaste granne?

Utredningen har haft en felaktig utgångspunkt. Vad gäller landbaserad vindkraft måste man förstå varför fastighetsägare i etableringens omgivning är starkt negativa. 

Matias Schain (MP) som arbetat med utredningen skriver på Linkedin:

Just landbaserad vindkrafts påverkan på närboende är den fråga där jag själv gjort den största resan. Att stå i människors trädgårdar, och med egna ögon och öron förstå hur dessa människors närmsta omgivning förändrats, från tyst skogsmiljö till energiproduktionsområde – med vindkraftverk 250 meter höga har påverkat mig. Jag hoppas att ni som tagit emot oss i era hem märker det i betänkandet”.

Kommunernas veto har sin grund i den erfarenheten. 

Det behövs inga ekonomiska incitament till kommunerna för att lösa problemet. Inte heller pengar till bygdegårdar. Vad som krävs är relevant ersättning till de fastighetsägare som inte trivs med sin nya granne och vars fastigheter tappat i värde på grund av vindkraftsetableringen. Motståndet kommer inte att upphöra om de inte får ekonomiska möjligheter att söka ett annat likvärdigt boende, en fråga som utredningen inte beaktat. 

Utredningen framstår närmast som resultatet av en förhandling mellan utredningen och vindindustrin, där vindindustrins ”investeringsintresse” utgör ett centralt tema.

Det är möjligt att bristande lönsamhet inte möjliggör större åtaganden än de förslag som utredningen kommit fram till. Det framhålls i debatten att vindkraft är det billigaste sättet att få fram ny el. Av detta borde följa att vindindustrin har råd att ersätta den skada som en vindkraftsetablering orsakar fastigheter i etableringens omgivning. 

Värt att notera är att vindindustrin inte har någon leveransplikt och att energiproduktion, i den politiska retoriken, uteslutande syftar till att generera vinst åt de företag som driver verksamheten. ”Marknaden” bestämde att Ringhals 1 och 2 stängde. I den allmänna debatten framförs ofta att en planerad gruppstation kan försörja si och så många hundra tusen hushåll med el. 

Huvuddelen av den el som vindindustrin producerar exporteras. Varför den som har oturen att få en vindindustri som närmaste granne ska subventionera en verksamhet med dålig lönsamhet är svårt att förstå. Om det är ”marknaden” som avgör vilka kraftslag som ska byggas, vilket Tidö-avtalet är tydligt med, är Utredningens förutsättning, att främja en fortsatt kraftfull utbyggnad av vindkraften fel. 

Vad som behöver utredas är hur Sverige skall bygga en robust energiförsörjning. Att alla kraftslag skall svarar för sina egna kostnader borde vara självklart. Det finns i rättsordningen ingen grund för att undanta vindindustrin från skyldighet att ersätta den skada som drabbar enskilda. Den ståndpunkten är konsekvens av grundlagens egendomsskydd. 

En fortsatt subventionering av vindindustrin är inte vägen framåt. Särskilt inte om det är drabbade fastighetsägare som ska stå för subventionen.

Per-Olov Strandberg, ordförande RVNO
Catharina Roos, vice ordförande RVNO
Hans Kindstrand, juridikgruppen RVNO

Incitamentsutredningen pekar på behovet av kompensation till närboende

Närboende är ett tungt vägande skäl till att kommuner säger nej vindkraft menar utredningen. Två av dess huvudförslag gällde intäktsdelning och rätt till inlösen av bostadsfastigheten.

Idag presenterades regeringens utredning om hur incitamenten ska ökas för att kommuner i större utsträckning ska säga ja till vindkraft. En viktig faktor är ersättning till närboende menar man och föreslår bland annat möjligheten till inlösen av bostadsfastigheter.

Utredningen har haft i uppdrag att lämna förslag som ökar kommunernas incitament att säga ja till vindkraftsutbyggnad utan att investeringsintresset väsentligen minskar. Enligt ett tilläggsdirektiv som kom i november ska vindkraftsprojektörerna själva stå för kompensationen.

I utredningen pekar man på de närboende som ett tungt vägande skäl till att kommuner idag ofta säger nej till vindkraft och presenterade här två huvudförslag:

Intäktsdelning till ägare av bostadsbyggnader. En andel av verkets intäkt, varje år under hela parkens livslängd. Avstånd, höjd och elpris ska avgöra beloppet. Enligt förslaget ska intäktsdelningen gälla fastigheter inom ett avstånd på tio gånger verkets totalhöjd.

Rätt att begära inlösen av sin bostadsfastighet. Inom ett år från driftsättning. Ersättningen ska motsvara vad marknadsvärdet hade varit utan påverkan av vindkraftparken. Rätten till inlösning ska enligt förslaget gälla bostäder på ett avstånd av sex gånger totalhöjden från närmaste verk.

Särskild lösning för de som påverkas mest

Utredningen såg också behov av en särskild lösning gällande de som påverkas mest av sådant som ljud, skuggor och blinkande ljus. Även gratis el och kontant ersättning lyftes fram som sätt att skapa acceptans.

Utredarna pekar också på att förslagen inte är tillräckliga utan att även kommunerna behöver kompenseras. Exakt hur det skulle ske är ännu oklart och utredningen uppmanar regeringskansliet att snabbt bereda frågan. En jämförelse med övriga nordiska länder visar att Sverige ligger långt efter när det gäller kompensation till kommuner.

RVNO kommer nu att läsa och analysera utredningen noga och därefter komma med synpunkter.

Den 8 maj går betänkandet ut på remiss. Remisstiden avslutas den 8 september. I början av 2024 väntas regeringen lägga fram sin proposition i frågan.