Vind är inte en effektiv energibärare

Vind är inte en effektiv energibärare. Det är därför ofantliga områden behöver tas i anspråk av vindkraften för att den – under gynnsamma omständigheter – ska kunna omvandla meningsfulla mängder energi till elkraft överhuvudtaget. Det följer av fysikens och naturens lagar.


I en debattartikel i Folkbladet den 14 juli svarar Göran Linder på Daniel Badmans påstående om att Linder saknar verklighetskontakt:

Daniel Badman och den vindkraftsindustri han företräder vill inte riskera en saklig och fördjupad konsekvensanalys avseende alla de negativa effekterna med storskalig vindkraft, så jag är inte förvånad när Daniel Badman hävdar att mina påståenden saknar verklighetskontakt. (Folkbladet 30 juni) Det finns en systematik i att misskreditera opponenter och förringa deras argument.

Att utveckla och förädla bolag med banbrytande teknologier inom fossilfri och planerbar elproduktion är dock något jag har ägnat större delen av mina 35 år som yrkesverksam åt. Kännetecknande för dessa teknologier är att de är resurssnåla, globalt relevanta och använder sig av effektiva energibärare. Idag är flera av bolagen världsledande.
Vind är ingen effektiv energibärare. Dels blåser det inte alltid, och dels är vindens energitäthet besvärande låg. Det är därför som ofantliga områden behöver tas i anspråk av vindkraften för att den – under gynnsamma omständigheter – ska kunna omvandla meningsfulla mängder energi till elkraft överhuvudtaget. Storskaligheten leder obönhörligen till grov misshushållning av jordens ändliga resurser och skövling av oersättliga habitat och livsmiljöer. Det följer av fysiken och naturens lagar.
Lite förenklat ska vi enligt Svensk Vindenergi välja mellan absurt många eller monströst stora vindkraftverk. Och om ingen stoppar vansinnet lär det bli både och. På vindkraftens altare ska vi offra den obrutna havshorisonten, blomsterängar, skogslandskap, skärgård och kulturlandskap. Eller som våra domstolar uttrycker det: ”En naturskön omgivning representerar inte ett intresse av sådan styrka att den utgör hinder för en vindkraftsetablering.”

I denna debattserie har jag redan noterat att Daniel Badman avfärdar att de enorma mängder mikroplaster och gifter som sprids genom erosionen av de gigantiska rotorbladen av kompositmaterial skulle kunna vara något problem. Han hävdar vidare att det är svårt att få tillstånd för etableringar, eftersom Länsstyrelser och miljödomstolar tillämpar sig av försiktighetsprincipen. Trots det ställs inga krav på att ta reda på hur det faktiskt förhåller sig med volym och inverkan av vindkraftens mikroplaster, gifter och hormonpåverkande ämnen. Inte heller mäter man, eller ens bryr sig om, problem som orsakas av infraljud.
Vi vet att däggdjur undviker vindkraftsanläggningar, och i Kanada har man också kunnat konstatera att boende inom 10 km från vindkraftverken överger sina hem av hälsoskäl (kronisk trötthet, huvudvärk, tryck över bröstet, depression etc.). Självklart påverkar detta också fastighetspriserna. I en nyligen publicerad studie med rubriken ”De socioekonomiska kostnaderna för vindkraftverk: En svensk fallstudie”, kan man läsa om att vindkraftsanläggningar orsakar kraftiga prisfall på fastigheterna i dess närhet. I områden med mer än tio kraftverk minskar fastighets­priset inom 2 km från vindkrafts­anläggningen med nästan 30 procent.

Exemplen på avigsidorna ovan – det finns fler – belyser det faktum att om vindkraften ska bli en central del i vår framtida energimix, så är priset för att åstadkomma det fortfarande opreciserat, för att inte säga avsiktligt dolt. Ideologiska skygglappar, till och med tankeförbud, och starka lobbyorganisationer har hittills effektivt förhindrat en saklig och fördjupad konsekvensanalys.

Dessutom, om vi verkligen är oroade för skenande klimat och utarmad biologisk mångfald, så borde vi väl rimligen satsa på de energikällor som tär minst på jordens resurser och som orsakar minst utsläpp av koldioxid – och det är helt enkelt inte vindkraft. Detta har också konkluderats av bl.a. Internationella Valutafonden, World Economic Forum, JRC (EU:s expertråd), UNECE och nu senast också svenska Vattenfall. Jag vidhåller därför att storskalig vindkraft är en resurskrävande, omni-förstörande och växande miljöbomb. Att Daniel Badman, och andra med fingrarna djupt ner i syltburken, hävdar att så inte är fallet kan rimligen inte duga för att rättfärdiga en hämningslös utbyggnad. Därmed sluts cirkeln för mig i vår debattrunda. Kommunalrådet Reidar Svedahls initiativ om ett tvåårigt moratorium för den storskaliga vindkraftsexploateringen – så att man hinner utreda, medvetandegöra och reglera konsekvenserna av densamma – är det första riktigt ansvarsfulla uppslaget från politiskt håll. Vi måste ges en chans att tänka efter före, även om vindkraftsprofitörerna som Daniel Badman företräder inte lär gilla utfallet.

Göran Linder, styrelseledamot RVNO

Hela artikeln i Folkbladet

Liberaler: Pausa utbyggnaden av vindkraft i två år

Två ledande liberaler har lämnat in en motion till partiets landsmöte, där man föreslår ett tillfälligt stopp för all vidare storskalig utbyggnad av vindkraft . Foto: Shutterstock

Pausa all vidare utbyggnad av storskalig vindkraft, för människornas och naturens skull. Det anser Reidar Svedahl, kommunalråd (L) i Norrköping, och Sven Olof Andersson Hederoth, förste vice ordförande Liberalerna Simrishamn, i en motion till partiets landsmöte.

Vindkraften håller inte vad den lovar och nu behövs nya rättvisa, effektiva och nyttiga regelverk som tar hänsyn till miljö, människors hälsa och levnadsvillkor, vindkraftens inverkan på juridik och rättssäkerhet, ekonomi och vindkraftens funktion i det svenska elproduktionssystemet.

Det anser de två politikerna som nu vill se ett moratorium, alltså ett tillfälligt stopp, på två år för all vidare utbyggnad av storskalig vindkraft. Tiden ska användas till att utreda frågor kring vindkraftens påverkan på människor, miljö, rättssäkerhet, ekonomi och elsystemet i stort.

Några av frågorna som enligt förslaget bör utredas under moratorietiden:

  • Översyn av Miljöbalkens bestämmelser så att sakägarnas rättssäkerhet stärks.
  • Uppdatering av regelverk och lagstiftning så att de är anpassade för de betydligt större verk som planeras och byggs idag jämfört med för 10-20 år sedan.
  • Infraljudets påverkan på människor och djur.
  • Frågan om hanteringen av rotorbladens kompositmaterial, som idag inte kan återvinnas utan måste direktdeponeras.
  • Riskerna för spridning av Bisfenolhaltig epoxiplast från vindkraftverken ut i naturen.
  • Frågan om begränsningar i allemansrätten till följd av stora säkerhetsavstånd.
  • Den storskaliga vindkraftens påverkan på biologisk mångfald.
  • Påverkan på fastighetsvärden och möjligheter till rättvis kompensation för de drabbade.
  • Storskalig vindkraft i förhållande till de globala klimatmålen i Agenda 2030.

Läs mer om förslaget hos Liberalerna Norrköping

Vindkraftspark i Finspångs kommun – vill vi ha det?

Kurt Holmgren skriver om vindkraftens påverkan på människor och om många andra aspekter av den storskaliga vindkraftsindustrin.

Det här är en text av Kurt Holmgren, boende i norra delarna av Finspångs kommun, som skulle påverkas av Holmens planerade vindkraftsetablering om totalt 77 verk fördelade på tre områden. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Naturskyddsföreningen påstår att vindkraft är en fossilfri energikälla, vilket är långt ifrån sanningen. Materialet i vingarna består till stor del av epoxi, som framställs av fossil olja. Epoxi är miljöfarligt eftersom det är kraftigt allergogent och cancerframkallande. Dessutom avsöndras ett östrogenliknande ämne, bisfenol-A, från epoxi när materialet utsätts för belastning och väta. Detta betyder att det sprids en östrogenliknande substans i naturen som kan göra att fiskar blir enbart honkönade.

När vindkraftverkets funktionstid är slut efter 15-20 år måste det monteras ned och materialet i vingarna kan inte återvinnas utan måste läggas i deponi. De människor som skall ta hand om vingarna måste troligtvis såga sönder dem, vilket är en skadlig process både för de som hanterar vingarna och den omgivande naturen. Det dammar antagligen och dammet sprids i naturen. Ett lika stort problem som hantering av asbest.

Försvagade betongfundament

Vindkraftverkens fundament består av stora mängder betong och armeringsjärn. Varken betong eller järn framställs miljövänligt och är mycket energikrävande. Båda verksamheterna släpper dessutom ut stora mängder koldioxid. När vindkraftverket skall demonteras, går antagligen inte betongfundamentet att återanvända, på grund av att det försvagats genom de vibrationer som det utsatts för.

Det finns i princip två varianter av vindkraftverk, direktdrivna och växellådsdrivna, som driver en generator, som består av magneter som roterar runt en eller flera spolar, så att elektrisk ström skapas. Magneterna kan vara elektromagneter eller permanentmagneter.

Det finns två typer av generatorer som används i vindkraftverk, synkrongeneratorer och asynkrongeneratorer. Direktdrivna vindkraftverk har synkrongeneratorer och de med växellådor har asynkrongeneratorer. Skillnaden mellan de båda systemen är att synkrongeneratorer roterar i takt med växelströmmens frekvens och asynkrongeneratorer roterar med en eftersläpning på det synkrona varvtalet och därför måste ha en frekvensomvandlare för anpassning till den frekvens som krävs för elnätet.

Sällsynta jordmetaller

Effektflödet i asynkrongeneratorn måste vara dubbelriktat, så att den kan ta el från nätet för drivning av magnetfältet och leverera ström. Det har den negativa egenskapen att vid ett elavbrott (blackout) kan inte denna typ av generator återstarta elproduktionen. Synkrongeneratorer innehåller antingen permanentmagneter eller elektromagneter. Siemens använder sig av permanentmagneter i sina direktdrivna verk. 

Permanentmagneter framställs av sällsynta jordmetaller, t.ex. Neodym och Dysprosium. Det är en komplicerad process och det är nästan bara kineserna som behärskar tekniken. Jordartsmetallerna bryts till största delen i Kina. Det finns fyndigheter på andra platser på jorden, men pga miljörestriktioner förekommer brytning endast i begränsad omfattning.

Det är en mycket miljöfarlig verksamhet. Efter att malmen brutits, krossas den och mals ned till ett finare material. Vid denna process dammar det kraftigt. Malmen innehåller stora mängder giftiga ämnen bl.a. fluor, som i stora doser är mycket giftigt för människor, djur och växter. Människorna som bor i närheten av gruvdriften blir sjuka och får bl.a. skelettförändringar. Arsenik, asbest, beryllium, bly och kadmium finns i jordartsmineraler och kan orsaka cancer. Vissa mineraler kan innehålla radioaktiva ämnen som torium-232, uran-238, radon och tillhörande sönderfallsprodukter.

För stor negativ påverkan

Kinas största fyndighet finns i Bayan Obo i inre Mongoliet. Gruvdriften genererar varje år 10 miljoner ton bergavfall. Malmen transporteras till staden Baotou där den bearbetas i raffineringsfabriker. Varje år producerar dessa fabriker 10 miljoner ton avloppsvatten som släpps ut i en damm. Mängden spillvatten i dammen uppskattades år 2009 till 150 miljoner ton och dammens yta 11 km2. Varje år genereras även 60 000 ton radioaktivt slagg. Gammastrålningen är speciellt hög vid avfallsdammen utanför Baotou. Stora mängder radioaktivt slam rinner ut i naturen och det räknas med att Gula floden årligen smittas med över 80 000 ton radioaktivt vatten.

Cajsa Abrahamsson, på KTH, skrev i sin avhandling Miljöpåverkan, hälsopåverkan och livscykelkostnad (LCC) för direktdrivna kontra växellådsdrivna vindkraftverk med avseende på deras innehåll av jordartsmetaller: 

Vid miljö- och hälsoanalys blev slutsatsen, att den negativa påverkan från jordartsmetallindustrin i Kina var för omfattande för att jordartsmetaller skulle rättfärdigas ur ett etiskt och hälsomässigt perspektiv. Gruvdriften och bearbetning av jordartsmetaller har lett till stora utsläpp av skadliga ämnen, såsom exempelvis tungmetaller och radioaktivt avfall, i provinsen Baotou. Dessa har allvarliga negativa konsekvenser för djur, människor och växter.

Bara vinden är förnybar

Det finns olika metoder att sammanfoga permanentmagneter, bindning och sintring. Sintring leder till tätare magneter än bindning. Sintrade magneter är starkast och används till vindkraftverk och elbilar. 

Återvinning av permanentmagneter är en komplicerad process och förekommer i väldigt liten utsträckning. Processen kräver energi och kemikalier. Jordartsmetaller är spröda och ofta blandade med andra metaller, så det krävs mycket arbete att återvinna även små mängder metall.

Det enda som är förnyelsebart med vindkraftverk är vinden, som dessutom har den tråkiga egenskapen att den ständigt varierar och att det ibland inte blåser alls. Alla som suttit i en segelbåt vet att det oftast finns en motor ombord, som startas när vinden mojnat. På samma sätt är det med vindkraftverken, det måste finnas en maskin som producerar el när vinden varierar eller det inte blåser. Eftersom vinden varierar från minut till minut måste i princip den uppbackande produktionen fortlöpa kontinuerligt, vilket egentligen betyder att man har ett dubbelt system där det skulle räcka med ett system med kontinuerlig drift, exempelvis kärnkraft.

Kärnkraft är dessutom ur alla avseenden det mest miljövänliga av alla former av elproduktion. Fördelen med kärnkraft är att bränslet är väldigt energitätt i jämförelse av andra energikällor, kräver en mycket liten yta för produktionsanläggningen, har minst utsläpp av koldioxid per energienhet (kWh), jämfört med alla andra former av elproduktion. Kärnkraft är det enda energislag som har hårda restriktioner för hantering av avfall och mängden avfall är mycket liten. Om man packar allt avfall från kärnkraften i USA i 70 cm höga tunnor och ställer upp dem bredvid varandra, så täcker de inte mer än ytan av en fotbollsplan. (Källa Shellenberger: Apocalypse never). Allt kärnkraftsavfall som finns i Sverige ryms i en kub om 14x14x14 meter.

Definitionen av ett industrilandskap

Om man skall ersätta kärnkraftverken Oskarshamn 1, Barsebäck 1 och 2 behövs cirka 2000 vindkraftverk, vilket är smaskens för tillverkarna av vindkraftverken. Placerar man vindkraftverken, som vanligt är, med 500 meters lucka krävs en total yta på 150 km2. Ytan blir ännu större vid ökat avstånd mellan verken. Detta kanske är definitionen på ett industrilandskap.

Lönsamheten för vindkraft är tveksam och att priset på el och elcertifikat skulle minska när det byggs vindkraftverk i varenda buske är väl inte så svårt att räkna ut.

Priserna under våren låg på runt 100 kr/MWh och elcertifikaten handlades under 30 kr/MWh.

Priset när vindkraften står för under 20 procent av produktion ligger på 146 kr/MWh men när det blåser och andelen står för över 30 procent så sjunker priset till i medel 108 kr/MWh.  

Många vindkraftparker ägs av små föreningar där medlemmarna har stått för hela kapitalkostnaden. Så länge inte växellådor behöver bytas, kanske de klarar sig på fonderade medel, som egentligen är avsedda användas till att betala ett nytt verk när det gamla tjänat ut efter 15-20 år.

Flera föreningar har kommuner som delägare och där kan man säkert lösa det så att det kommunala bolaget köper elproduktionen till ett överenskommet högre pris. Att det i slutändan blir kommunens invånare som får stå för felsatsningen är ju tråkigt, men man har ju de politiker man förtjänat.

Har mötts av kraftigt motstånd

I Tyskland har man tänkt sig att stänga ned all fossil produktion av el och även kärnkraften.

Experimentet har inte varit så framgångsrikt. Det totala utsläppet av CO2 har ökat sedan starten av deras ”Energiewende”. Lika mycket som USA har minskat sina utsläpp av CO2, tack vara president Trumps stimulering av utvinning av gas och olja med hjälp av så kallad fracking.  För att lyckas med energiomställningen i Tyskland, måste man täcka större delen av landets yta med vindkraftverk, med jämna mellanrum, och ändå kan man inte förse landet med tillräckligt med el kontinuerligt under alla dygnets timmar. Det betyder att landets välstånd kommer att gå kaputt.

Vindkraften i Tyskland har mötts med ett kraftigt ökat motstånd från landets innevånare, speciellt från traditionella miljövänner, som motsätter sig industrialiseringen av landskapet. Andra pekar på vindenergins varierande produktion, kostnader och bullerstörningar, den generella ineffektiviteten och riskerna för fåglar och ekosystemet. 

Tyskarna brukar säga när det gäller politik: Som i Sverige vill vi inte ha det! Vill vi ha det som i Tyskland?

Dåligt pålästa om konsekvenserna

Det är märkligt att man som medlem av Naturskyddsföreningen kan tycka att vindkraftverk är något man vill ha, men det är troligt att man är väldigt dåligt påläst om konsekvenserna. Om bevekelsegrunden för elproduktion med ”förnyelsebara system”, sol, vind och vatten, är rädslan för utsläpp av koldioxid, borde man vända blicken mot det som är minst belastande för miljön. Varken sol, vind eller vatten är förnyelsebart eller miljövänligt, utan snarare motsatsen, med hänsyn till alla negativa konsekvenser, från vaggan till graven.

Anläggning av vattenkraft är väldigt miljöförstörande och när vattenytan i vattenmagasinen rör sig upp och ned förfulas miljön och det blir utsläpp av sumpgaser, ex. metan. Vattenkraftverkens dammar är inte helt ofarliga. I Kina rasade Banqiao Reservoir Dam, 1975, och dödade 230 000 människor, raserade sex miljoner byggnader och förstörde miljön för sex miljoner människor.

Solpaneler innehåller giftiga och miljöfarliga metaller som bly och kadmium, som kan komma ut i naturen om panelerna skadas, om inte annat så när de tjänat ut. Solpaneler kan inte återvinnas, utan måste läggas i deponi. Ofta sänds uttjänade paneler till fattiga länder för att där läggas i deponi. Användning av solpaneler i Australien, beräknas skapa 1 500 000 ton avfall från till år 2050. Det är 300 gånger så mycket som kärnkraften skulle ha orsakat för att producera samma mängd energi.

Försiktighetsprincipen ska råda

De negativa aspekterna på vindkraft har jag redan nämnt vad avser framställning av vindkraftverken. Väl på plats har dessa stora ”fågel- och insektsmällare” andra negativa effekter på människors, djurs och växters hälsa, vilket finns väl dokumenterat i den medicinska litteraturen. Tyskland har 28 000 vindkraftverk och man räknar med att de dödar cirka 1 200 miljarder migrerande insekter (eller 3 600 ton). Dödandet av fladdermöss anses vara särskilt allvarligt. Turbulensen bakom vindkraftverken gör att djurens lungor trycks ihop. Nya studier har framfört att hela populationer av fladdermöss hotas med utrotning. Fåglar och speciellt rovfåglar, kan krocka med vindkraftverken och man räknar med 20 dödsfall eller fler per turbin och år.

Sverige har ratificerat Lissabonavtalet och försiktighetsprincipen. Tanken på försiktighetsprincipen framfördes första gången av EU-kommissionen i ett meddelande från februari 2000 om “användningen av försiktighetsprincipen”, i vilket man ger en definition av denna princip och förklarar hur man avser att tillämpa den. 

I meddelandet preciserar kommissionen när principen är tillämplig: 

  • Om vetenskapliga belägg är ofullständiga eller osäkra. 
  • Om en preliminär vetenskaplig bedömning ger vid handen att det finns fara för möjliga effekter på miljö samt människors, djurs och växters hälsa. 
  • En oberoende myndighet ska göra en komplett vetenskaplig bedömning för att fastställa graden av vetenskaplig osäkerhet.

Europeiska kommissionen påpekar att tillämpningen av försiktighetsprincipen kan leda till ett beslut att handla eller inte handla, beroende på hur stor den så kallade “godtagbara” risken är.När man läser detta kommer den stora frågan smygande – har beslutsfattarna, politiker och andra ansvariga för utbyggnad av sol, vind och vatten, varit medvetna om innebörden av Lissabonavtalet och försiktighetsprincipen? Finns det risk att man först tagit beslutet innan man skaffat sig goda kunskaper grundat på seriös forskning?

Kurt Holmgren, Finspång