fbpx

Finspångs kommun ingen plats för storskalig vindkraft

Med hänvisning till boende och höga naturvärden menar en majoritet av partierna i Finspång att det inte finns några lämpliga platser för storskalig vindkraft i kommunen.

En majoritet av partierna i Finspång är överens om att det inte finns några lämpliga platser för storskalig vindkraft i kommunen. Det efter att ha granskat den rapport som nyligen presenterades, där förutsättningarna för att etablera vindkraft i kommunen utretts.

Under hösten och våren har en beredningsgrupp bestående av representanter för de politiska partierna arbetat med att ta fram ett förslag till tematiskt tillägg om vindkraft till översiktsplanen. Som en del i arbetet har man låtit konsultföretaget Sigma utreda om det finns lämpliga platser för storskaliga vindkraftsetableringar i kommunen.

Baserat på utredningen gjorde tidigare i veckan moderaterna, kristdemokraterna och sverigedemokraterna i beredningsgruppen gemensamt klart att man inte ansåg det finnas några lämpliga platser för storskalig vindkraft. Motiveringen är att det skulle få för stora negativa konsekvenser för boende i kommunen, som inte kan vägas upp av nyttan av vindkraften. Även socialdemokraterna anslöt till ställningstagandet. Det innebär att det nu finns en majoritet mot storskalig vindkraft i Finspång.

– Vid senaste beredningsgruppsmötet var en stor majoritet emot. Det innebär att det inte kommer bli några vindkraftverk över 150 meter någonstans i Finspångs kommun. Det känns jättebra, säger moderaternas Inge Jacobsson till Folkbladet.

I utredningen pekades tre möjliga områden ut för vindkraft, som skulle kunna utredas vidare. Två av dem i närheten av Stora Mossen utanför Igelfors och ett vid Ribbestorp. Men med hänsyn bland annat höga naturvärden och närhet till boende ansåg politikerna alltså även dessa vara olämpliga.

Stora Mossen nära Igelfors är utpekat som riksintresse för naturvård och ingår i Natura 2000. Det är den tredje största mossen i Östergötland.

– I grunden är vi positiva till förnybar energi, men vi vill utreda utifrån Finspångs förutsättningar. Nu ser vi att det finns väldigt lite plats kvar för den här typen av etablering, säger socialdemokraternas Mats Annerfeld, kommunstyrelsens ordförande, till Folkbladet.

Inge Jacobsson ser beslutet som en stor möjlighet för Finspång och kommunens möjligheter att nå målen om att växa.

– Det här visar att vi värnar om landsbygden. Nu går det att marknadsföra Finspång som en vindkraftsfri kommun. Ärendet ska ut på samråd och sedan till kommunfullmäktige för beslut, men det kommer gå igenom eftersom det är en klar majoritet, säger Inge Jacobsson.

Catharina Roos, vice ordförande RVNO, är mycket glad över beskedet.

– Det visar att Finspång vill växa. Att det inte byggs vindkraft på landsbygden ser jag som ett stort steg framåt i Finspångs utveckling, som möjliggör detta, säger hon till Folkbladet och fortsätter:

– Fastigheter hade förlorat i värde och människor hade riskerat att bli sjuka. Vi undslipper vindkraftens enormt negativa påverkan på människor, djur och natur.Då känner vi att det har varit värt allt arbete.

Per-Olov Strandberg, ordförande RVNO och moderat politiker i Finspång, och Catharina Roos, vice ordförande, RVNO.

I samarbete med Rättvisa vindar vid Regna, RVVR, har RVNO nog följt och arbetat med frågan kring det tematiska tillägget om vindkraft under hela tiden som beredningsgruppens arbete pågått.

– Vi är privatpersoner som lägger ner oerhört mycket tid på att sätta oss in i allt och få kunskap. När det ser ut att ge lön för mödan är det förstås positivt i föreningen, säger Catharina Roos till Folkbladet.

Moderaterna har fel fokus i vindkraftsfrågan

RVNO:s ordförande Per-Olov Strandberg, även kommunal politiker i Finspång, är kritisk till moderaternas nya förslag om kompensation till kommuner som säger ja till vindkraft. Här missar man målet menar han bland annat i en intervju i P4 Östergötland.

På moderaternas partistämma i fredags beslutades om en ny klimat- och energipolitik. Huvudfrågan var vindkraft, där partiledningen vill se en fortsatt utbyggnad och föreslår att kommuner som säger ja till etableringar ska få ta del av vinsten.

– Det verkar för mig fullständigt befängt. Det är ju inte kommunerna som lider skada. Skulle de då skulle få något slags muta från vindindustrin? De som lider skada är ju de som bor och har fastigheter på landsbygden, det är de som borde ersättas, säger Per-Olov Strandberg bland annat.

Lyssna på hela inslaget 19:15 minuter in i sändningen.

Värdet av vinden – en utredning som blåste förbi

Det behövs inga ekonomiska incitament till kommunerna för att lösa problemet. Inte heller pengar till bygdegårdar. Vad som krävs är relevant ersättning till de drabbade.

Debattartikel på NT.se 2023-05-09:

Utredningen ”Värdet av vinden”, som tidigare gått under namnet ”Incitamentsutredningen” har nu lämnat sitt betänkande. Där konstateras att de förslag som lämnas inte kommer att leda till att kommunerna tillstyrker nya vindkraftsetableringar. Enligt utredaren Ulrika Liljeberg (C) krävs statliga subventioner.

Att behovet av ny infrastruktur ibland måste överordnas enskildas intressen är en given utgångspunkt. Formerna måste emellertid vara godtagbara för dem som drabbas av förändringens negativa konsekvenser. Grundfrågan är: varför motsätter sig människor att en vindindustri etableras som närmaste granne?

Utredningen har haft en felaktig utgångspunkt. Vad gäller landbaserad vindkraft måste man förstå varför fastighetsägare i etableringens omgivning är starkt negativa. 

Matias Schain (MP) som arbetat med utredningen skriver på Linkedin:

Just landbaserad vindkrafts påverkan på närboende är den fråga där jag själv gjort den största resan. Att stå i människors trädgårdar, och med egna ögon och öron förstå hur dessa människors närmsta omgivning förändrats, från tyst skogsmiljö till energiproduktionsområde – med vindkraftverk 250 meter höga har påverkat mig. Jag hoppas att ni som tagit emot oss i era hem märker det i betänkandet”.

Kommunernas veto har sin grund i den erfarenheten. 

Det behövs inga ekonomiska incitament till kommunerna för att lösa problemet. Inte heller pengar till bygdegårdar. Vad som krävs är relevant ersättning till de fastighetsägare som inte trivs med sin nya granne och vars fastigheter tappat i värde på grund av vindkraftsetableringen. Motståndet kommer inte att upphöra om de inte får ekonomiska möjligheter att söka ett annat likvärdigt boende, en fråga som utredningen inte beaktat. 

Utredningen framstår närmast som resultatet av en förhandling mellan utredningen och vindindustrin, där vindindustrins ”investeringsintresse” utgör ett centralt tema.

Det är möjligt att bristande lönsamhet inte möjliggör större åtaganden än de förslag som utredningen kommit fram till. Det framhålls i debatten att vindkraft är det billigaste sättet att få fram ny el. Av detta borde följa att vindindustrin har råd att ersätta den skada som en vindkraftsetablering orsakar fastigheter i etableringens omgivning. 

Värt att notera är att vindindustrin inte har någon leveransplikt och att energiproduktion, i den politiska retoriken, uteslutande syftar till att generera vinst åt de företag som driver verksamheten. ”Marknaden” bestämde att Ringhals 1 och 2 stängde. I den allmänna debatten framförs ofta att en planerad gruppstation kan försörja si och så många hundra tusen hushåll med el. 

Huvuddelen av den el som vindindustrin producerar exporteras. Varför den som har oturen att få en vindindustri som närmaste granne ska subventionera en verksamhet med dålig lönsamhet är svårt att förstå. Om det är ”marknaden” som avgör vilka kraftslag som ska byggas, vilket Tidö-avtalet är tydligt med, är Utredningens förutsättning, att främja en fortsatt kraftfull utbyggnad av vindkraften fel. 

Vad som behöver utredas är hur Sverige skall bygga en robust energiförsörjning. Att alla kraftslag skall svarar för sina egna kostnader borde vara självklart. Det finns i rättsordningen ingen grund för att undanta vindindustrin från skyldighet att ersätta den skada som drabbar enskilda. Den ståndpunkten är konsekvens av grundlagens egendomsskydd. 

En fortsatt subventionering av vindindustrin är inte vägen framåt. Särskilt inte om det är drabbade fastighetsägare som ska stå för subventionen.

Per-Olov Strandberg, ordförande RVNO
Catharina Roos, vice ordförande RVNO
Hans Kindstrand, juridikgruppen RVNO