fbpx

Västervik säger nej till fortsatt etablering av vindkraft

Västerviks kommunstyrelse har beslutat att använda det kommunala vetot och säga nej till fler vindkraftverk i kommunen. Foto: Shutterstock

Idag kom beskedet att Västerviks kommun säger nej till fortsatt etablering av vindkraft i kommunen. Förvaltningen får nu i uppdrag att revidera kommunens vindbruksplan.

Kommunstyrelsen i Västervik ställde sig igår bakom förslaget om att utnyttja det kommunala vetot och säga nej till fortsatt etablering av vindkraft i kommunen.

I beslutet pekar man bland annat på att dagens betydligt högre verk innebär helt andra förutsättningar än vad som var aktuellt när kommunen beslutade om sin vindbruksplan 2013. Kommunstyrelsen ger samtidigt i uppdrag åt kommunens samhällsbyggnadsenhet att inleda arbetet med att revidera vindbruksplanen utifrån de förändrade förutsättningarna.

Vetot, eller kommunal tillstyrkan som det egentligen heter, finns reglerat i miljöbalken 16 kap. 4:e paragrafen.

Beslutet påverkar inte de tre projekten Lebo, Lervik och Tribbhult, som kommunen sedan tidigare tillstyrkt.

– Jag är så otroligt tacksam över alla som engagerat sig och det är jätteroligt att politikerna lyssnade. Men glöm inte bort de etableringar som är aktuella just nu. Det här visar ju att de tog beslutet på en gammal vindbruksplan, och tycker att det är fel. Jag hoppas att de fortsätter titta på det här, säger Maria Andersson, som bor nära Lervik och är en av alla kommuninvånare som engagerat sig i vindkraftsfrågan.

Vindkraft kan göra Östersjön till ett dött hav

Stora mängder plast innehållande bisfenol A eroderar från vindkraftverkens turbinblad. Om den havsbaserade vindkraften byggs ut i stor omfattning skulle det innebära stora mängder nanopartiklar och mikroplaster i havet. Foto: Shutterstock

Reidar Svedahls initiativ om ett tvåårigt moratorium, så att man hinner utreda konsekvenserna av den storskaliga vindindustrin är det första ansvarsfulla uppslaget från politiskt håll.

Debattartikel publicerad i Folkbladet 3 juni 2021

Farhågan att förestående klimatförändringar kommer att negativt påverka jordens ekosystem har fått all den uppmärksamhet som krävs för att attrahera maktintressen, affärsintressen, forsknings-och anslagsintressen. Numera görs kraftfulla åtgärder för att komma tillrätta med de problem som utsläpp av CO2 kan föranleda. Emellertid finns ett mer näraliggande hot som inom kort kan leda till en ekologisk kollaps, nämligen den okontrollerade spridningen av mikroplaster och då i synnerhet den spridning som sker i form av nanopartiklar bemängda med bisfenol A.

Regeringen har här gjort en punktinsats genom att införa en skatt på bärkassar av plast. Nyttan, utöver symbolvärdet, kan ifrågasättas men lagstiftningens förarbeten indikerar att regeringen förstått problemet, nämligen att dessa nanopartiklar och mikroplaster förr eller senare hamnar i våra vattendrag, för att slutligen hamna i havet, med obehagliga konsekvenser som följd.

Bisfenol A har positiva egenskaper på så sätt att plastmaterial kan ges specifika egenskaper – men bisfenol A har också negativa egenskaper, något som kan bli förödande för allt levande. Det är väl känt att bisfenol A medför hormonrubbningar. Enkelt uttryckt, med tillräckligt stor mängd bisfenol A i ett vatten, kommer alla fiskar som föds där att vara av honkön, vilket i sin tur innebär att fiskbeståndet kommer att dö ut. Konsekvenserna av detta i stor skala är knappast möjliga att föreställa sig.

Ett stort tekniskt problem för vindindustrin är att rotorblad eroderar vilket bland annat leder till att effektivitet och verkningsgrad försämras. Enligt uppgift tappar ett rotorblad under sin levnad cirka 10 procent av sin ursprungliga vikt. Det här är emellertid inte bara ett tekniskt problem utan främst ett miljöproblem. Om uppgiften är riktig kan man räkna med att de vindkraftverk som finns i Sverige idag okontrollerat förorenar omgivningen med närmare 40 000 ton mikroplaster och nanopartiklar innehållande bisfenol A. Om den landbaserade vindkraften byggs ut i den takt som vindindustrin förespråkar kommer dessa föroreningar att öka till 100 000 ton.

Det här är naturligtvis illa och det kommer med stor sannolikhet att påverka ekosystemet och den biologiska mångfalden på land. Inget är emellertid så illa att det inte kan bli värre. Om den havsbaserade vindkraften byggs ut i den omfattning som EU planerar för, kommer Östersjön att förorenas med nanopartiklar och mikroplaster, innehållande Bisfenol A, på mer än 50 000 ton – varje år! Det riskerar att slå ut ekosystemet fullständigt. Inga fiskar, inga vattenlevande däggdjur, inga sjöfåglar. Östersjön blir om dessa farhågor besannas ett hav där det biologiska livet utgörs av alger, plankton och tvekönade skaldjur.

Reidar Svedahls initiativ om ett tvåårigt moratorium, så att man hinner utreda konsekvenserna av den storskaliga vindindustrin, är såvitt jag kan bedöma, det första ansvarsfulla uppslaget från politiskt håll, när det gäller att frammana eftertanke och långsiktig hållbarhet. Försiktighetsprincipen finns inskriven i miljöbalken – likaså kravet på kunskap – det vill säga man ska veta vad man sysslar med och vilka konsekvenser det kan få om olika risker faller ut. Förvånande nog behövs ingen ny lagstiftning. Det är bara att tillämpa de lagregler som redan finns.

Göran Linder, styrelseledamot RVNO

Ett liv nära vindkraft, del 2: Elisabeth

Elisabeth Norman i Eret i södra Dalarna, har sedan 2012 levt med vindkraft nära sitt hem och påverkats på flera sätt.

RVNO presenterar här den andra videon i serien med människor runtom i Sverige som berättar om hur det är att leva och bo med storskalig vindkraft i sin närhet. Den här gången är det Elisabeth Norman i Eret utanför Garpenberg i Dalarna som berättar. Se hela videon på Youtube.

Elisabeth Norman har haft vindkraftverk i sin närhet sedan 2012. Det handlar om totalt sju verk, där det närmaste står 920 meter från hennes hus.

Hon berättar om stora problem med buller och att hon sommartid när hon vistas i trädgården och det blåser sydliga vindar, är hänvisad till den sida om huset där ljudet är mest uthärdligt. Hon beskriver det som pulserande och som när ett flygplan startar och landar. Vintertid förstärks ljudet av nedisning av rotorbladen.

– Då lät det fruktansvärt och då började folk som bor i närheten av de här sju verken att reagera, berättar hon i videon.

Elisabeth Norman berättar också om bland annat störd sömn, förhöjd puls, lågfrekvent buller som känns i magen och bröstet, blixtrande ljus och svepskuggor.

Nu planeras ytterligare 27 vindkraftverk i området, med en höjd av 280 meter.

– Det skulle innebära att vi som bor här blir helt inringade av vindkraftverk och då skulle det inte gå att bo kvar. Vi är ju inte så många som bor här och kan protestera. Det är ju en hel del nya familjer som flyttat hit, bland annat för att de vill ha närhet till naturen. Om de nya verken kommer upp kommer de familjerna flytta härifrån, säger hon.