fbpx

Ett liv nära vindkraft, del 5: Anna

Anna Johnsson berättar att det tog flera månader innan man ens kunde få kontakt med någon på den tyska pensionsfonden som äger vindkraftparken i området där hon bor.

Som att flytta in på en flygplats. Så beskriver Anna Johnsson livet sedan det byggts sex vindkraftverk nära gården där hon bor. Hon berättar om hur nästan all ledig tid går åt till att försöka få kontakt med kommuner, länsstyrelsen, regioner och vindkraftsbolag.

Anna Johnsson och hennes sambo i småländska Hestra i Gislaveds kommun hade inte möjlighet att gå på samrådsmötet när det hölls. Efter det hörde de ingenting förrän en dag våren 2018 då det plötsligt började sprängas i närheten av gården där de bor.

– Vi har hästar här och jag märkte att de blev stressade, säger Anna Johnsson.

Idag har familjen sex vindkraftverk som omringar gården och ytterligare sju verk längre bort. Hon beskriver hur bullret emellanåt är nästintill outhärdligt, inte minst på natten. Paret har försökt få till stånd ordentliga ljudmätningar men att få tag på någon ansvarig har nästan varit omöjligt.

– Gislaveds kommun hänvisade till Tranemo kommun, och Tranemo kommun hänvisade till länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Jönköpings län hänvisade till länsstyrelsen i Västra Götalands län. Det var ingen som visste vem som skulle ta ansvar för det här, berättar Anna Johnsson.

Hon beskriver bullret och vibrationerna i huset som fruktansvärt, inte minst på natten.

– Det har varit som att flytta in på en flygplats. Så jag fick faktiskt gå till min läkare och få sömntabletter utskrivna.

Idag ägs vindkraftsparken av en tysk pensionsfond och det gick många månader innan Annas kontakt på länsstyrelsen kunde få tag på någon ansvarig där. Anna och hennes grannar blev då ombedda att skicka sina störningsanmälningar till en advokatbyrå i Malmö.

– Man känner sig extremt liten och vet inte vart man ska vända sig någonstans, säger Anna Johnsson.

Lyssna på hela hennes berättelse på RVNO:s Youtube-kanal.

Det finns många skäl att säga nej

”Jag hoppas att framtida debatt kring vindkraft i vår kommun blir mer saklig” avslutar Affe Gustafsson sin debattartikel. Det hoppas vi också.

Här svarar RVNO på Affe Gustafssons debattartikel “Säg ja till vindkraft i Kolmården” som publicerades i NT den 2 juni. RVNO:s svar finns publicerat i dagens NT.

Kan vi vara överens om att miljöbalkens ska tillämpas så att människors hälsa och miljön skyddas mot miljöskador? Kan vi vara överens om att miljöbalkens försiktighetsprincip gäller? Kanske kan vi till och med kan vara överens om miljöbalkens krav, att miljöfarlig verksamhet ska lokaliseras så att minsta möjliga skada åstadkoms.

” Det finns forskning som visar att de flesta människor som hör det tillåtna ljudet från vindkraftverken, inte anser sig störda” säger Gustafsson.

Hur är det med buller? Naturvårdsverkets riktlinjer för att beräkna buller överensstämmer inte med WHO:s rekommendationer. Varför ska lågfrekvent buller och infraljud filtreras bort här i Sverige? Labbråttor som utsatts för infraljud har drabbats av hjärnskador. Personer som i sömnstudio utsatts för vindkraftsbuller har sämre sömn och kortare perioder av drömsömn. Infraljud kan man inte höra – bara uppleva. Hur var det t ex med radon? Hur många upplevde sig störda av radon innan man började mäta?

Huspriserna då? ”Forskningsprojektet Vindval” är en studie som konsultföretaget Ångpanneföreningen gjorde för drygt 10 år sedan och som huvudsakligen bekostades av vindindustrin. Det ”forskningsprojektet” är en partsinlaga. 

”Det blir fler skogsvägar, som kan användas av de som vill besöka naturen där djur och växter lever som vanligt” säger Gustafsson. Vi kallar inte tillfartsvägar med avröjda vägkanter som är 60 meter breda för ”skogsvägar”, vi kallar stora kalavverkade, plansprängda, avjämnade och hårdgjorda områden, för industriområden. Den som vill besöka naturen kommer inte att söka sig hit. 

Vi anser inte att vindkraft passar överallt. Vi anser inte att Norrköping och Finspång måste satsa på vindkraft på platser där vindkraften äventyrar människors hälsa, överför stora värden från enskilda fastighetsägare till Holmen, fördärvar naturområden som behövs för rekreation och friluftsliv. Vi anser inte att vindkraften okontrollerat ska få sprida nanopartiklar med bisfenol A i vår omgivning. Det här är ståndpunkter som har stöd i miljöbalken. Såvitt vi förstår förespråkar Gustafsson en helt annan ordning.

Per-Olov Strandberg, ordförande RVNO
Catharina Roos, vice ordförande RVNO

Artikeln i NT (premium)

Ett liv nära vindkraft, del 4: Barbro

Efter en tretton år lång kamp mot naturskövling och hot mot djur och människor betraktar Barbro Loborg nu med sorg och ilska det pågående bygget av vindindustrier i kommunen.

Just nu byggs 47 vindkraftverk i området där Barbro Loborg bor, i Uppvidinge i Småland. Sedan 2008 har hon kämpat mot exploatörer, kommun och myndigheter, och för att kunskaperna om vindkraftens verkliga påverkan ska nå ut.

– Jag blir så förtvivlad när jag ser hur kommuner i Sverige lägger vår rika natur under giljotinen för vindkraftens väl. Och hur branschorganisationen Svensk Vindenergi försöker avveckla det kommunala vetot. Hos vem ligger ansvaret att värna och visa hänsyn?

Barbro Loborg berättar att när planerna först blev kända 2008 var de några få som reagerade.

– Vi blev därmed både utskrattade, belackade, baktalade och allmänt idiotförklarade för att vi ifrågasatte den då massiva utbyggnaden som tog form, berättar hon för RVNO.

Barbro Loborg menar att Sveriges agerande går stick i stäv med många av miljömålen och bryter mot EU:s art- och habitatdirektiv. Och ingen verkar vilja ta ansvar. Just nu projekteras det för totalt 170 vindkraftverk i hennes kommun och det ser likadant ut på många andra håll i landet.

– Frustrationen och maktlösheten övergår i vrede, men vem ska jag vända vreden mot? Och varför ska de bry sig eller lyssna på en person som inte har något att erbjuda dem som tjänar pengar på detta övergrepp på naturen?

Se hela Barbro Loborgs video på RVNO:s Youtube-kanal