fbpx

Färre verk enligt pressmeddelande från Holmen

Holmen anger i ett pressmeddelande idag att den planerade ansökan om vindkraftsetablering kommer att innehålla färre verk än man tidigare gått ut med.

I exploateringsområdet ”Högsjön” minskar antalet verk från 17 till 12-15. Områdena ”Skybygget” och ”Klintaberget” slås i den nya planen ihop till ett, med 25-30 verk i stället för de 60 som tidigare planerats.

Holmen skriver i sitt pressmeddelande:

– Vi har lyssnat och tagit hänsyn till närboende, kommunerna och andra intressenter. Vi räknar nu med att tillstånd kommer att sökas för färre turbiner i såväl Högsjön som Klintaberget-Skybygget än vi hade med i samrådshandlingarna. I dialog med kommunerna har vi kommit fram till att vissa områden inte bör utvecklas för vindkraft med hänsyn till friluftsliv och närboende. Holmen har stor förståelse för att avvägningar mellan olika intressen är nödvändiga i fråga om vindkraftverk, säger Nils Ringborg, talesperson för Holmens vindkraftsprojekt i Östergötland.

Till skillnad från i samrådshandlingarna från hösten 2020, där Holmen beskriver fågellivet i området runt Högsjön som ”magert med tämligen få skyddsvärda arter”, anger man i dagens pressmeddelande att neddragningen i antalet verk bland annat är resultatet av just fågelinventeringar.

Områden som nämns som skyddsvärda i pressmeddelandet är Stora mossen, Rodga och Sörsjön.

RVNO:s arbete påverkas inte av dagens besked från Holmen.

– Jag har idag ställt frågan till Nils Ringborg, Holmen, angående Holmens pressmeddelande. Han kan inte ge någon indikation på vilka av verken som kommer att kvarstå i ansökan och inte heller när den ska skickas in. Så vi i RVNO ser inte att något egentligen har förändrats från samrådsprocessen när det gäller människorna i påverkansområdena och deras fortsatta ovisshet. Förändringen i nuläget är att det blir färre verk. Föreningens arbete fortsätter därför som tidigare, säger Per-Olov Strandberg, ordförande RVNO.

Ett liv nära vindkraft, del 5: Anna

Anna Johnsson berättar att det tog flera månader innan man ens kunde få kontakt med någon på den tyska pensionsfonden som äger vindkraftparken i området där hon bor.

Som att flytta in på en flygplats. Så beskriver Anna Johnsson livet sedan det byggts sex vindkraftverk nära gården där hon bor. Hon berättar om hur nästan all ledig tid går åt till att försöka få kontakt med kommuner, länsstyrelsen, regioner och vindkraftsbolag.

Anna Johnsson och hennes sambo i småländska Hestra i Gislaveds kommun hade inte möjlighet att gå på samrådsmötet när det hölls. Efter det hörde de ingenting förrän en dag våren 2018 då det plötsligt började sprängas i närheten av gården där de bor.

– Vi har hästar här och jag märkte att de blev stressade, säger Anna Johnsson.

Idag har familjen sex vindkraftverk som omringar gården och ytterligare sju verk längre bort. Hon beskriver hur bullret emellanåt är nästintill outhärdligt, inte minst på natten. Paret har försökt få till stånd ordentliga ljudmätningar men att få tag på någon ansvarig har nästan varit omöjligt.

– Gislaveds kommun hänvisade till Tranemo kommun, och Tranemo kommun hänvisade till länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Jönköpings län hänvisade till länsstyrelsen i Västra Götalands län. Det var ingen som visste vem som skulle ta ansvar för det här, berättar Anna Johnsson.

Hon beskriver bullret och vibrationerna i huset som fruktansvärt, inte minst på natten.

– Det har varit som att flytta in på en flygplats. Så jag fick faktiskt gå till min läkare och få sömntabletter utskrivna.

Idag ägs vindkraftsparken av en tysk pensionsfond och det gick många månader innan Annas kontakt på länsstyrelsen kunde få tag på någon ansvarig där. Anna och hennes grannar blev då ombedda att skicka sina störningsanmälningar till en advokatbyrå i Malmö.

– Man känner sig extremt liten och vet inte vart man ska vända sig någonstans, säger Anna Johnsson.

Lyssna på hela hennes berättelse på RVNO:s Youtube-kanal.

Det finns många skäl att säga nej

”Jag hoppas att framtida debatt kring vindkraft i vår kommun blir mer saklig” avslutar Affe Gustafsson sin debattartikel. Det hoppas vi också.

Här svarar RVNO på Affe Gustafssons debattartikel ”Säg ja till vindkraft i Kolmården” som publicerades i NT den 2 juni. RVNO:s svar finns publicerat i dagens NT.

Kan vi vara överens om att miljöbalkens ska tillämpas så att människors hälsa och miljön skyddas mot miljöskador? Kan vi vara överens om att miljöbalkens försiktighetsprincip gäller? Kanske kan vi till och med kan vara överens om miljöbalkens krav, att miljöfarlig verksamhet ska lokaliseras så att minsta möjliga skada åstadkoms.

” Det finns forskning som visar att de flesta människor som hör det tillåtna ljudet från vindkraftverken, inte anser sig störda” säger Gustafsson.

Hur är det med buller? Naturvårdsverkets riktlinjer för att beräkna buller överensstämmer inte med WHO:s rekommendationer. Varför ska lågfrekvent buller och infraljud filtreras bort här i Sverige? Labbråttor som utsatts för infraljud har drabbats av hjärnskador. Personer som i sömnstudio utsatts för vindkraftsbuller har sämre sömn och kortare perioder av drömsömn. Infraljud kan man inte höra – bara uppleva. Hur var det t ex med radon? Hur många upplevde sig störda av radon innan man började mäta?

Huspriserna då? ”Forskningsprojektet Vindval” är en studie som konsultföretaget Ångpanneföreningen gjorde för drygt 10 år sedan och som huvudsakligen bekostades av vindindustrin. Det ”forskningsprojektet” är en partsinlaga. 

”Det blir fler skogsvägar, som kan användas av de som vill besöka naturen där djur och växter lever som vanligt” säger Gustafsson. Vi kallar inte tillfartsvägar med avröjda vägkanter som är 60 meter breda för ”skogsvägar”, vi kallar stora kalavverkade, plansprängda, avjämnade och hårdgjorda områden, för industriområden. Den som vill besöka naturen kommer inte att söka sig hit. 

Vi anser inte att vindkraft passar överallt. Vi anser inte att Norrköping och Finspång måste satsa på vindkraft på platser där vindkraften äventyrar människors hälsa, överför stora värden från enskilda fastighetsägare till Holmen, fördärvar naturområden som behövs för rekreation och friluftsliv. Vi anser inte att vindkraften okontrollerat ska få sprida nanopartiklar med bisfenol A i vår omgivning. Det här är ståndpunkter som har stöd i miljöbalken. Såvitt vi förstår förespråkar Gustafsson en helt annan ordning.

Per-Olov Strandberg, ordförande RVNO
Catharina Roos, vice ordförande RVNO

Artikeln i NT (premium)