fbpx

Vind är inte en effektiv energibärare

Vind är inte en effektiv energibärare. Det är därför ofantliga områden behöver tas i anspråk av vindkraften för att den – under gynnsamma omständigheter – ska kunna omvandla meningsfulla mängder energi till elkraft överhuvudtaget. Det följer av fysikens och naturens lagar.


I en debattartikel i Folkbladet den 14 juli svarar Göran Linder på Daniel Badmans påstående om att Linder saknar verklighetskontakt:

Daniel Badman och den vindkraftsindustri han företräder vill inte riskera en saklig och fördjupad konsekvensanalys avseende alla de negativa effekterna med storskalig vindkraft, så jag är inte förvånad när Daniel Badman hävdar att mina påståenden saknar verklighetskontakt. (Folkbladet 30 juni) Det finns en systematik i att misskreditera opponenter och förringa deras argument.

Att utveckla och förädla bolag med banbrytande teknologier inom fossilfri och planerbar elproduktion är dock något jag har ägnat större delen av mina 35 år som yrkesverksam åt. Kännetecknande för dessa teknologier är att de är resurssnåla, globalt relevanta och använder sig av effektiva energibärare. Idag är flera av bolagen världsledande.
Vind är ingen effektiv energibärare. Dels blåser det inte alltid, och dels är vindens energitäthet besvärande låg. Det är därför som ofantliga områden behöver tas i anspråk av vindkraften för att den – under gynnsamma omständigheter – ska kunna omvandla meningsfulla mängder energi till elkraft överhuvudtaget. Storskaligheten leder obönhörligen till grov misshushållning av jordens ändliga resurser och skövling av oersättliga habitat och livsmiljöer. Det följer av fysiken och naturens lagar.
Lite förenklat ska vi enligt Svensk Vindenergi välja mellan absurt många eller monströst stora vindkraftverk. Och om ingen stoppar vansinnet lär det bli både och. På vindkraftens altare ska vi offra den obrutna havshorisonten, blomsterängar, skogslandskap, skärgård och kulturlandskap. Eller som våra domstolar uttrycker det: ”En naturskön omgivning representerar inte ett intresse av sådan styrka att den utgör hinder för en vindkraftsetablering.”

I denna debattserie har jag redan noterat att Daniel Badman avfärdar att de enorma mängder mikroplaster och gifter som sprids genom erosionen av de gigantiska rotorbladen av kompositmaterial skulle kunna vara något problem. Han hävdar vidare att det är svårt att få tillstånd för etableringar, eftersom Länsstyrelser och miljödomstolar tillämpar sig av försiktighetsprincipen. Trots det ställs inga krav på att ta reda på hur det faktiskt förhåller sig med volym och inverkan av vindkraftens mikroplaster, gifter och hormonpåverkande ämnen. Inte heller mäter man, eller ens bryr sig om, problem som orsakas av infraljud.
Vi vet att däggdjur undviker vindkraftsanläggningar, och i Kanada har man också kunnat konstatera att boende inom 10 km från vindkraftverken överger sina hem av hälsoskäl (kronisk trötthet, huvudvärk, tryck över bröstet, depression etc.). Självklart påverkar detta också fastighetspriserna. I en nyligen publicerad studie med rubriken ”De socioekonomiska kostnaderna för vindkraftverk: En svensk fallstudie”, kan man läsa om att vindkraftsanläggningar orsakar kraftiga prisfall på fastigheterna i dess närhet. I områden med mer än tio kraftverk minskar fastighets­priset inom 2 km från vindkrafts­anläggningen med nästan 30 procent.

Exemplen på avigsidorna ovan – det finns fler – belyser det faktum att om vindkraften ska bli en central del i vår framtida energimix, så är priset för att åstadkomma det fortfarande opreciserat, för att inte säga avsiktligt dolt. Ideologiska skygglappar, till och med tankeförbud, och starka lobbyorganisationer har hittills effektivt förhindrat en saklig och fördjupad konsekvensanalys.

Dessutom, om vi verkligen är oroade för skenande klimat och utarmad biologisk mångfald, så borde vi väl rimligen satsa på de energikällor som tär minst på jordens resurser och som orsakar minst utsläpp av koldioxid – och det är helt enkelt inte vindkraft. Detta har också konkluderats av bl.a. Internationella Valutafonden, World Economic Forum, JRC (EU:s expertråd), UNECE och nu senast också svenska Vattenfall. Jag vidhåller därför att storskalig vindkraft är en resurskrävande, omni-förstörande och växande miljöbomb. Att Daniel Badman, och andra med fingrarna djupt ner i syltburken, hävdar att så inte är fallet kan rimligen inte duga för att rättfärdiga en hämningslös utbyggnad. Därmed sluts cirkeln för mig i vår debattrunda. Kommunalrådet Reidar Svedahls initiativ om ett tvåårigt moratorium för den storskaliga vindkraftsexploateringen – så att man hinner utreda, medvetandegöra och reglera konsekvenserna av densamma – är det första riktigt ansvarsfulla uppslaget från politiskt håll. Vi måste ges en chans att tänka efter före, även om vindkraftsprofitörerna som Daniel Badman företräder inte lär gilla utfallet.

Göran Linder, styrelseledamot RVNO

Hela artikeln i Folkbladet

Vindkraftverk potentiellt stora spridare av mikroplaster

Enligt WHO måste vi nu hejda ökningen av plastföroreningar i världen. Foto: Shutterstock

Mikroplaster finns idag i så gott som alla jordens ekosystem. Inom forskarvärlden menar man att det nu är hög tid för mer forskning om plasternas påverkan på människor. Samtidigt har den storskaliga vindkraften seglat upp som en ny betydande spridare av mikroplaster.

Idag kan man hitta mikroplaster i så gott som alla ekosystem på jordklotet. I USA får den genomsnittlige konsumenten i sig 74 000 plastpartiklar varje år, lågt räknat, enligt beräkningar gjorda av en kanadensisk forskargrupp.

De mer precisa och långsiktiga effekterna mikroplaster kan ha på människors hälsa är ännu inte kartlagda men allt mer forskning pekar på risker. Men forskningen ligger efter och det är nu hög tid att vi lär oss mer. Det menar både forskare och hälsoorganisationer som WHO.

Så här sa María Neira, chef för WHO:s avdelning för folkhälsofrågor, redan för drygt ett år sedan:

– Vi behöver snarast veta mer om mikroplasternas hälsopåverkan eftersom de finns överallt, även i vårt dricksvatten. Baserat på den begränsade informationen vi har verkar mikroplast i dricksvatten inte utgöra någon hälsorisk på nuvarande nivåer. Men vi måste ta reda på mer. Vi måste också stoppa ökningen av plastföroreningar över hela världen.

Stora mängder från verkens turbinblad

Den storskaliga utbyggnaden av vindkraft kan komma att bli en betydande källa till spridningen av mikroplaster. Verkens turbinblad, som kan väga över 20 ton styck, består till största del av kompositplast. De snurrande bladen eroderar när de utsätts för vind, regn, snö och is, och små bitar av plast lossnar från ytan och sprids i naturen.

Hur mycket plast som lossnar är inte allmänt känt men uppskattningar har gjorts där man utgått från att bladen på ett verk kan tappa omkring tio procent av totalvikten under sin livslängd vilket skulle kunna innebära sex ton lossnad plast, beräknat på bladens totalvikt på 60 ton (3 x 20 ton) och en livslängd på 15 år.

Läs mer:
WHO om mikroplaster
Studien Human Consumption of Microplastics
Stor artikel om mikroplaster på Motvind Norrmogen