Stellan och Emmelina Östlund berättar om oron och hopplösheten de känt sedan Holmen presenterade sina planer på vindkraft i området. Det här är den åttonde delen i RVNO:s intervjuserie Ett liv nära vindkraft.
Paret förverkligade drömmen om ett liv på landet och flyttade tillsammans med barnen till ett hus vid sjön i Simonstorp norr om Norrköping. Kort därpå fick de beskedet att Holmen planerade att etablera vindkraft i närheten.
Tiden sedan dess har präglats av oro och många tankar. Stellan berättar om samrådsmötet i inledningen av processen, då han för första gången förstod hur stora verken skulle bli. Känslan efteråt var den av ganska stor hopplöshet, berättar han.
– Vi började diskutera om vi skulle bo kvar eller flytta och frågade oss om vi ens skulle ha råd att flytta. Och hur mycket vi skulle drabbas av ljud, ljus och buller.
Oron håller honom ofta vaken om nätterna. Det är tankar på hur vindkraften skulle påverka inte minst barnen, den ekonomiska stressen och den utdragna väntan.
– Man står ju mest och trampar och känner sig lite som en gisslan här ute, säger han.
Emmelina Östlund delar oron inför vad som ska hända. Bland det värsta, menar hon, är känslan att inte själv kunna påverka sin framtid och livssituation.
– Det har var ju mitt drömställe, det var här jag ville bo. Och vi har ju världens planer för huset. Om bygget blir av kommer jag alltid påminnas om att här är det någon som kört över mig och mina drömmar, säger hon.
