fbpx

Boende som drabbas vid vindkraftsetablering – vad säger lagen?

RVNO arrangerar kurs för bland annat jurister och fastighetsvärderare

För boende medför en vindkraftsetablering stor påverkan och kan innebära rätt till ersättning för både personskada och ren förmögenhetsskada. Foto: Shutterstock

Idag saknas vägledande rättspraxis kring skador orsakade av vindkraftsetablering nära människor. I höst planerar RVNO en kurs på temat, riktad till jurister, fastighetsvärderare, fastighetsmäklare och andra som i sin verksamhet kommer i kontakt med dessa frågor.

Den snabba utbyggnaden av vindkraft, med storskaliga industrizoner som får stor påverkan på människor och deras levnadsmiljö, har aktualiserat en rad frågor kring lagstiftningen. Inte minst gällande Miljöbalkens olika regelsystem och deras sinsemellan olika bevisbörderegler.

Fram tills nu har fokus vid vindkraftsetablering till stor del legat på kollektiva bedömningar, utan närmare analys av individuella skador. Men den som lider skada på grund av miljöfarlig verksamhet är berättigad till ersättning. Detta innefattar såväl personskada som sakskada och ren förmögenhetsskada.

Konkreta skador i vindindustrins närområde

På det temat arrangerar RVNO nu en endagskurs. Kursen riktar sig till advokater, biträdande jurister, fastighetsvärderare, fastighetsmäklare och andra som i sin verksamhet hanterar frågor om konkreta skador i vindindustrins närområde.

I kursen på sex timmar ingår föreläsningar, seminarium och studiebesök, med fokus på bestämmelserna i Miljöbalken 32 kap. om skadestånd och inlösen. Medverkar gör Hans Kindstrand, advokat, Rolf Åbjörnsson, advokat, och Bertil Persson, docent.

Kursen är planerad att genomföras under hösten men tidsplanen kan komma att ändras beroende på pandemiläget. Håll dig uppdaterad om kursen på www.rvno.se.

Läs mer och ta del av hela kursprogrammet här.

Industriell gruvdrift hotar djuphaven: Metaller behövs till vindturbiner

Tomopteris
Tomopteris är en av djurarterna som hotas när djuphaven blir platsen för industriell gruvdrift, i jakten på mineraler och metaller till bland annat vindturbiner. Foto: Shutterstock

Behovet av metaller och mineraler till bland annat vindturbiner hotar att förvandla djuphavsbotten till områden för storskalig mineralbrytning. Brytningen sker på flera tusen meters djup i känsliga ekosystem med stor artrikedomen.

De närmaste åren väntas industrin för mineralbrytning till havs växa kraftigt. Djuphavsbotten är rik på mineraler och metaller som kobolt, nickel och litium som bland annat används till solpaneler, vindturbiner och batterier till elbilar och smartphones. Brytningen riskerar att få stora negativa konsekvenser för havens biologiska mångfald och ekosystem. Det skriver WWF i en ny rapport.

Världens största och minst utforskade ekosystem

Djuphaven utgör omkring halva jordens yta och är världens största och minst utforskade ekosystem. På botten lever arter som kan bli 500 år gamla. Här finns också många arter som ännu inte upptäckts. De marina ekosystemen är sammankopplade och många arter rör sig över stora ytor. Djuphavsbrytning riskerar därmed att störa arter även utanför gruvområdet. Strömmar kan också föra bort moln av sediment lång väg, som kan slå ut fiskreproduktionen. Tillväxttakten i djuphaven är långsam och livsmiljöer som förstörs kan troligen inte återhämta sig under överskådlig tid.

Negativa effekter är också att vänta för det globala fisket, som idag är den främsta proteinkällan för 200 miljarder människor, varav många i fattiga kustsamhällen.

Medlemsländerna fattar beslut

På vilket sätt länder ska dela upp världshaven och dess resurser regleras i FN:s havsrättskonvention. Licenser för utvinning av olja och mineraler utanför de ekonomiska zonerna utfärdas av en oberoende global havsbottensmyndighet, ISA, som lyder under konventionen. Myndigheten reglerar också fördelningen av inkomsterna från licenserna.

Inom kort ska medlemsländerna i ISA fatta beslut om huruvida gruvdrift i djuphaven ska tillåtas. WWF och flera andra organisationer, politiker och forskare efterlyser nu ett globalt moratorium för djuphavsbrytning. Ett sådant menar man behövs tills dess att riskerna kan förstås helt och hållet.

Läs sammanfattningen av rapporten
Rapporten i sin helhet

Förlängd väntan på Holmens vindkraftsansökan

Längre väntan innebär mer osäkerhet för de som berörs av planerna. Foto: Shutterstock

Holmens ansökan om vindkraftsetablering i norra Östergötland dröjer minst fram till sommaren. Ansökan kommer då att gälla färre verk än vad som ursprungligen planerats. Det skriver Folkbladet idag.

Företagets ansökan till länsstyrelsen om att bygga 77 vindkraftverk i tre områden i norra Östergötland skulle enligt plan vara inlämnad första kvartalet 2021. Nu blir det inte så utan man räknar med att som tidigast kunna lämna ansökan till sommaren. Som anledning till förseningen anger Holmen bland annat behovet av utökade inventeringar av djurliv och synpunkter från försvaret.

Ansökan kommer att gälla färre verk än som ursprungligen planerats. Hur många vill Holmen inte uppge.

“En våt filt över tillvaron”

För boende och berörda i området innebär det en ytterligare utdragen väntan och osäkerhet kring sådant som möjligheterna att bo kvar, företagande och satsningar för framtiden.

– Att den slutliga ansökan kommer att gälla färre verk än man först gick ut med var ganska väntat. Det är oftast så det går till vid större etableringar. För alla drabbade i områdena innebär det nu en förlängd väntan och ovisshet om framtiden. Många vi pratat med beskriver situationen som att det nu ligger en våt filt över tillvaron, där man inte vet vad som kommer att hända med ens boendemiljö eller bygdens utveckling. Det upplevs som väldigt frustrerade, säger Per-Olov Strandberg, ordförande RVNO.

Påverkar inte föreningens arbete

Föreningen RVNO omnämns i artikeln, som en samlande kraft för motståndet mot industriell vindkraft i området. Dagens nyhet påverkar inte föreningens fortsatta arbete.

– För vår del förändrar den här informationen egentligen ingenting. Vi vänder oss emot etableringen i sin helhet eftersom verkan skulle hamna alldeles för nära människor och medföra mycket stora ingrepp i naturen. Så vårt arbete fortsätter som tidigare, säger Per-Olov Strandberg.

Läs hela artikeln i Folkbladet (betalvägg)