fbpx

Industriell gruvdrift hotar djuphaven: Metaller behövs till vindturbiner

Tomopteris
Tomopteris är en av djurarterna som hotas när djuphaven blir platsen för industriell gruvdrift, i jakten på mineraler och metaller till bland annat vindturbiner. Foto: Shutterstock

Behovet av metaller och mineraler till bland annat vindturbiner hotar att förvandla djuphavsbotten till områden för storskalig mineralbrytning. Brytningen sker på flera tusen meters djup i känsliga ekosystem med stor artrikedomen.

De närmaste åren väntas industrin för mineralbrytning till havs växa kraftigt. Djuphavsbotten är rik på mineraler och metaller som kobolt, nickel och litium som bland annat används till solpaneler, vindturbiner och batterier till elbilar och smartphones. Brytningen riskerar att få stora negativa konsekvenser för havens biologiska mångfald och ekosystem. Det skriver WWF i en ny rapport.

Världens största och minst utforskade ekosystem

Djuphaven utgör omkring halva jordens yta och är världens största och minst utforskade ekosystem. På botten lever arter som kan bli 500 år gamla. Här finns också många arter som ännu inte upptäckts. De marina ekosystemen är sammankopplade och många arter rör sig över stora ytor. Djuphavsbrytning riskerar därmed att störa arter även utanför gruvområdet. Strömmar kan också föra bort moln av sediment lång väg, som kan slå ut fiskreproduktionen. Tillväxttakten i djuphaven är långsam och livsmiljöer som förstörs kan troligen inte återhämta sig under överskådlig tid.

Negativa effekter är också att vänta för det globala fisket, som idag är den främsta proteinkällan för 200 miljarder människor, varav många i fattiga kustsamhällen.

Medlemsländerna fattar beslut

På vilket sätt länder ska dela upp världshaven och dess resurser regleras i FN:s havsrättskonvention. Licenser för utvinning av olja och mineraler utanför de ekonomiska zonerna utfärdas av en oberoende global havsbottensmyndighet, ISA, som lyder under konventionen. Myndigheten reglerar också fördelningen av inkomsterna från licenserna.

Inom kort ska medlemsländerna i ISA fatta beslut om huruvida gruvdrift i djuphaven ska tillåtas. WWF och flera andra organisationer, politiker och forskare efterlyser nu ett globalt moratorium för djuphavsbrytning. Ett sådant menar man behövs tills dess att riskerna kan förstås helt och hållet.

Läs sammanfattningen av rapporten
Rapporten i sin helhet

Holmen och verkligheten

“Att förlita sig på att den väderberoende vindkraften på egen hand kommer att lösa elförsörjningen på kort och lång sikt är oansvarigt.” (Henrik Sjölund, vd Holmen Skog)
Foto: Shutterstock

Holmen och verkligheten

Det här är en debattext av Fredrik Nilsson, medlem i RVNO

Något som ser riktigt bra ut vid första anblick kan i verkligheten visa sig vara inget annat än snömos. Tyvärr är det fallet med Holmens tänkta vindkraftsparker.

Holmen är inte ute efter att göra världen till en bättre plats. Syftet med vindkraftsetableringarna är att sälja miljötillståndet och tjäna en hacka. Trots talespersonen Nils Ringborgs ord om att det viktigaste är att bidra till omställningen till fossilfritt.

Henrik Sjölund, vd Holmen skog, kallar det i stället oansvarigt att förlita sig på den väderberoende vindkraften både på kort och lång sikt och konstaterar på branschsammarbetsorganet SKGS:s webb den 30 juni 2020:

”En mindre andel planerbar kärnkraft i systemet och en större andel väderberoende andel vindkraft är svår att hantera. Slutar det plötsligt blåsa måste ny effekt tillföras snabbt och dagens lösning innebär en tydlig osäkerhet.”.

Vad man egentligen vill ha är planerbar kraft

Sveriges elproduktion, bestående av vattenkraft, kärnkraft, kraftvärme och vindkraft, är idag till nära 100 procent fossilfri. Här bidrar inte vindkraften till ytterligare fossilfrihet. Och Holmen vill inte ha vindkraft som elförsörjning till sina industrier. Man vill ha kärnkraft och kraftvärme som är planerbar. Vindkraften är i ställlet en möjlighet för koncernen att tjäna pengar genom att sälja tillstånd till utländska vindkraftsexploatörer.

Nils Ringborg säger i en intervju i NT den 25 september att man initialt vill bli självförsörjande på el i Holmenkoncernen. Men det finns 19 tidigare vindkraftsprojekt på Holmens mark. Av dessa ägs den stora majoriteten av utländska investerare. Att Holmen projekterar vindkraft för egen elproduktion är helt enkelt inte sant.

Fortsätter i blindo trots försvarets nej

Inte heller när det gäller försvarets nej stämmer Holmens uppmålade bild av vad som hänt. Nils Ringborg säger i NT den 20 november 2020:

”Vi är egentligen inte förvånade och har en bra dialog med försvarsmakten (…) Vi fortsätter med de ändringar som försvaret vill att vi ska göra.”

Men sanningen är att man trots försvarsmaktens nej fortsätter projekten i blindo och hindrar all form av utveckling i den aktuella delen av kommunen under tiden.

Även i frågan om koldioxidutsläpp målar man upp en missvisande bild av verkligheten. Nils Ringborg säger i NT den 20 november att det ligger i tiden att på allvar tänka till kring koldioxidfrågan.Enligt statliga Vattenfalls hemsida har dock vindkraft högst CO2-utsläpp ur ett livscykelperspektiv av alla de kraftslag man själva producerar. Vindkraft bidrar alltså inte till att minska de svenska CO2-utsläppen.

Holmen kommer med snömos om sina planer kring vindkraften och drar valser om betydelsen för industrin. Jag tror inte att allmänheten i Finspång och Norrköping är så lättlurad utan ser vindkraftsplanerna för vad de verkligen är.

Fredrik Nilsson, Rättvisa Vindar Norra Östergötland (RVNO)

Svar till Tomas Hallberg:

Det är bra att kommunerna kan stoppa vindkraftsplaner
ur NT 11 nov 2020

Tomas Hallberg från Svensk Vindenergi ondgör sig över det kommunala självbestämmandet som han ser som ett hinder för fortsatt vindkraftsexploatering. Hur kan kommunens självbestämmande utgöra ett problem om vindkraftexploatörerna anpassar sig efter kommunala översiktsplaner?

Tomas skriver att Holmens planer ”är långt gångna”. Hur kan så vara fallet när samrådsprocessen inte har avslutats och fågel- och naturinventeringar knappt har startat?

Holmens förslag till placering av vindkraftverk är inte bra. Totalt planerar Holmen för 77 st 290 m höga vindkraftverk, varav 60 inom de båda vindkraftsanläggningarna Skybygget och Klintaberget i Norrköpings och Finspångs kommuner. För Norrköpings kommun rör det sig om totalt 36 verk, men av dessa är det bara 7 som placeras i det av kommunen utpekade området prioriterat för vindkraft. Övriga vindkraftverk är placerade i ”utredningsområden där storskalig utbyggnad passar sämre”. Anledningen till att vindkraft passar sämre i de här områdena är att:

  1. Delar av området är Tysta områden. Tysta områden prioriteras av kommunen och ska bevaras tysta.
  2. Kommunen vill satsa på en utveckling av Simonstorp bl.a. med en pendeltågsstation. Simonstorps utveckling kommer att stanna av med den vindkraftsetablering som Holmen föreslagit.
  3. Holmens förslag skulle om det genomförs påverka Sörsjöns friluftsområde och Östgötaleden starkt negativt.


Det är inte enbart miljöprövningen som ska avgöra om en vindkraftsetablering är lämplig. Kommunerna måste själva bestämma över utvecklingen. Annars kan Holmens planer, där benen slås undan för flera välrenommerade företag, prioriteras före kommunens behov av markanvändning för bostäder.

Holmen har inte heller tagit hänsyn till de säkerhetsavstånd som anges i översiktsplanen. Flera vindkraftverk har placerats alldeles för nära vägar eller där människor ofta vistas. Men riskerna är ju små enligt Tomas Hallberg. Tyvärr har han fel. Svensk Vindenergi har inget intresse av att föra statistik över haverier och de vet därför inte vad som hänt. I år har minst 4 haverier med tappade vingar dokumenterats och publicerats i dagstidningar (Mjölby i april, Piteå i maj, Ockelbo 2 haverier i somras) utöver det haveri som Tomas Hallberg refererar till i Bollnäs-Söderhamn. Det är beklämmande att branschföreningen har så dålig koll.

I en sak håller vi med Tomas Hallberg. Elenergiproduktion behövs i Elområde 3. Dygnet runt, året runt. Vi är därför tveksamma till ensidig investering i väderberoende elproduktion. Den riskerar att öka beroendet av fossildriven reservkraftsproduktion. En avvägning behöver göras mellan investering i intermittent kraftproduktion och tillgång till fossilfri balanskraft inom varje elområde.

Det kommunala vetot behövs verkligen. Och det är Holmens föreslagna vindkraftsetablering ett utmärkt exempel på.

Per-Olov Strandberg, ordförande Rättvisa Vindar Norra Östergötland