fbpx

RVNO svarar Holmens Nils Ringborg i DN

Holmen har gjort inventering av storlom endast vid en av de tiotal sjöar som finns i projektområdet, och bara vid ett enda tillfälle.

Så här svarar RVNO i en insändare i dagens DN Nils Ringborg, som den 29/1 i sin tur skrev ett svar på Gunnar Ljunggrens insändare i samma tidning från den 28/1.

I DN den 29 januari skriver Nils Ringborg om Holmens planer för vindkraft i Norrköping. Insändaren är ett svar på Gunnar Ljunggrens insändare för att skona den unika Kolmårdsnaturen.

Gunnar Ljunggren är en auktoritet gällande fågellivet i Kolmården och tillbringar otaliga dagar och nätter i naturen för att kartlägga bland annat orr- och tjäderspel. Det är beklämmande att läsa hur lätt Holmen genom Nils Ringborg (29/1) avfärdar den kunskap och de synpunkter som Gunnar Ljunggren framför.

Nils Ringborg påstår i sin insändare att vindkraftverken placerats i ett av kommunen utpekat område för vindkraft. Sanningen är att åtminstone två av de nio verken placerats utanför det prioriterade området och ett av verken på gränsen.

Flertalet fastigheter har sin tillfartsväg rakt igenom det planerade vindindustriområdet och Holmen har helt struntat i de säkerhetsavstånd till vägar och platser där människor vistas som anges i Norrköpings översiktsplan. Är det inte rimligt att man som fastighetsägare inte ska behöva passera under vingarna på ett vindkraftverk för att ta sig till sitt hem?

De aspekter på människors hälsa som Gunnar Ljunggren belyser bemöts inte heller av Nils Ringborg. Det är förståeligt, eftersom Holmen inte har för avsikt att kompensera människor för sänkta fastighetsvärden eller ge de som störs av etableringen en rimlig möjlighet att flytta till en ny plats.

Många människor i Sverige drabbas negativt av vindkraftsetableringar vilket föreningen Rättvisa vindar norra Östergötlands intervjuer vittnar om. Holmen har helt cyniskt struntat i hur människor drabbas av deras etablering.

Vidare skriver Nils Ringborg att ”Holmen genomför en lång rad utredningar och inventeringar just för att miljöhänsyn ska tas.” Hur noggranna undersökningar som gjorts kan exemplifieras med den inventering som genomförts för storlom.

Av de tiotalet sjöar som ligger inom projekteringsområdet har endast en sjö besökts vid ett tillfälle. Vid det tillfället konstaterades storlom i sjön. Övriga sjöar har över huvud taget inte inventerats. Hur kan Holmen då veta att miljöhänsyn tas?

Ett annat exempel är fladdermusinventeringen där inventerarens rekommendationer gällande boplatser inte har följts i tillståndsansökan. Varför låter Holmen experter genomföra inventeringar om bolaget ändå inte tänkt följa rekommendationerna?

Inventeringar för örn, fiskgjuse, tjäder och orre är konfidentiella men ingenting vi ser i Holmens tillståndsansökan tyder på att de undersökningarna skulle vara mer noggrant genomförda.

En seriös diskussion och prövning av vindkraftsetableringar kräver en ärlighet och en vilja från exploatörer att belysa alla aspekter. Och att exploatören på riktigt tar hänsyn till natur, djurliv och människor. Något vi tyvärr inte har sett från Holmen i Norrköping.

Rättvisa vindar norra Östergötland
Per-Olov Strandberg, ordförande

Hur extremt är motståndet mot vindkraft?

Det här är en debattartikel skriven av RVNO och publicerad i NT 2021-12-20, som svar på Lorentz Tovatts och Agneta Niklassons artikel i samma tidning.

Lorentz Tovatt och Agneta Niklasson skriver i en debattartikel om vindkraftens ekonomi och om Moderaternas ”extrema motstånd” mot vindkraft. Men nämner inte att det i samtliga fall där kommuner säger nej till vindkraft sker genom politiska majoriteter. Och inte heller att Miljöpartiet många gånger ingår i de majoriteterna.

Som exempel på det moderata motståndet listar Lorentz Tovatt (i en debattartikel i Aftonbladet) ett antal större vindkraftsprojekt. Bland annat i Stömne, men där var Miljöpartiet det första partiet i kommunen att säga nej, med hänvisning bland annat till den biologiska mångfalden och till närliggande områden med höga naturvärden. I ett annat exempel, Munkedal, röstade Miljöpartiet nyligen tillsammans med en majoritet i fullmäktige för ett kommunalt veto mot etableringen Skottfjället och i Finspång kom beskedet härom veckan att man tillsammans med alla partier utom Vänsterpartiet ställer sig negativa till Holmens storskaliga etablering i kommunen. En större granskning av kommuners vetobeslut som gjorts av Smedjans Tobias Samuelsson visar att Miljöpartiet även sagt nej i bland annat Jönköping, Uppvidinge, Filipstad, Uddevalla, Sollefteå och Kinda.

Så vari ligger det extrema? Precis som Moderaterna och många andra har Miljöpartiet på lokal nivå vågat problematisera den industriella vindkraften. Utifrån påverkan på människors hälsa och boendemiljö, biologisk mångfald, bevarande av skog och natur, friluftsliv, en levande landsbygd och demokrati och självbestämmanderätt. Man har lyssnat, lärt, tänkt, tagit i beaktan den oprövade storskaligheten som präglar många av projekten och anammat försiktighetsprincipen.

Helhetsbilden kring både hållbarhet och ekonomi för vindkraft är en helt annan än den Lorentz Tovatt och Agneta Niklasson vill måla upp. Den väderberoende vindkraften behöver alltid balanseras upp av andra kraftslag, ofta fossila. Den kräver ett kraftigt utbyggt nät som även det tar stora icke-förnybara resurser i anspråk. Verkens korta livslängd är ytterligare en faktor som försämrar både ekonomi och miljö. Genom politiska beslut har vindkraften också getts förtur i energisystemet vilket påverkat lönsamheten för både kärnkraft och vattenkraft negativt.

Det som idag främst bär vindkraften ekonomiskt är i stället det finansiella affärsupplägg som ligger bakom många storskaliga etableringar. Där ett projekt fungerar som en handelsvara på den internationella storkapitalmarknaden och elen säljs i förväg till ett fast pris, ofta till utlandet. Och med anslutningsavgifter för havsbaserad vindkraft som ska betalas av konsumenterna är det inte konstigt att det vid en första anblick kan se billigt ut. Sänkta fastighetsvärden i vindkraftens spår är ett annat exempel. Någon annan ska ta notan.

Oavsett hur mycket vindkraft som byggs kommer den aldrig att kunna vara den universallösning som Lorentz Tovatt och Agneta Niklasson vill få det till. På systemnivå fungerar det helt enkelt inte, det blir dyrt och leder till mer utsläpp samtidigt som elpriserna skenar och naturvärden och människors livsmiljö förstörs.

För både boende och de politiker som företräder dem blir det här uppenbart att dogmatism och avsaknad av konsekvensanalys ofta präglar debatten. Kanske är det därför som både moderater, miljöpartister och andra politiker på kommunal nivå nu uttrycker sitt motstånd mot storskalig vindkraft?

Frågan om vår framtida energiförsörjning är stor och komplex. Den kräver ett helhetsgrepp utifrån noggrann analys av behov och tillgängliga systemlösningar, utan fastlåsning vid ett energislag som med framgång marknadsförts som ”grönt” och ”hållbart” av starka krafter med ekonomiska intressen i vindindustrin men som knappast tål närmare granskning varje sig det gäller koldioxidutsläpp, fossil backup-kraft, långsiktig miljöpåverkan eller lönsamhet utan subventioner eller förtur i energisystemet.

Per-Olov Strandberg, Catharina Roos och Alice Lewy
Rättvisa vindar norra Östergötland

Debattartikeln i NT.

Det finns många skäl att säga nej

”Jag hoppas att framtida debatt kring vindkraft i vår kommun blir mer saklig” avslutar Affe Gustafsson sin debattartikel. Det hoppas vi också.

Här svarar RVNO på Affe Gustafssons debattartikel ”Säg ja till vindkraft i Kolmården” som publicerades i NT den 2 juni. RVNO:s svar finns publicerat i dagens NT.

Kan vi vara överens om att miljöbalkens ska tillämpas så att människors hälsa och miljön skyddas mot miljöskador? Kan vi vara överens om att miljöbalkens försiktighetsprincip gäller? Kanske kan vi till och med kan vara överens om miljöbalkens krav, att miljöfarlig verksamhet ska lokaliseras så att minsta möjliga skada åstadkoms.

” Det finns forskning som visar att de flesta människor som hör det tillåtna ljudet från vindkraftverken, inte anser sig störda” säger Gustafsson.

Hur är det med buller? Naturvårdsverkets riktlinjer för att beräkna buller överensstämmer inte med WHO:s rekommendationer. Varför ska lågfrekvent buller och infraljud filtreras bort här i Sverige? Labbråttor som utsatts för infraljud har drabbats av hjärnskador. Personer som i sömnstudio utsatts för vindkraftsbuller har sämre sömn och kortare perioder av drömsömn. Infraljud kan man inte höra – bara uppleva. Hur var det t ex med radon? Hur många upplevde sig störda av radon innan man började mäta?

Huspriserna då? ”Forskningsprojektet Vindval” är en studie som konsultföretaget Ångpanneföreningen gjorde för drygt 10 år sedan och som huvudsakligen bekostades av vindindustrin. Det ”forskningsprojektet” är en partsinlaga. 

”Det blir fler skogsvägar, som kan användas av de som vill besöka naturen där djur och växter lever som vanligt” säger Gustafsson. Vi kallar inte tillfartsvägar med avröjda vägkanter som är 60 meter breda för ”skogsvägar”, vi kallar stora kalavverkade, plansprängda, avjämnade och hårdgjorda områden, för industriområden. Den som vill besöka naturen kommer inte att söka sig hit. 

Vi anser inte att vindkraft passar överallt. Vi anser inte att Norrköping och Finspång måste satsa på vindkraft på platser där vindkraften äventyrar människors hälsa, överför stora värden från enskilda fastighetsägare till Holmen, fördärvar naturområden som behövs för rekreation och friluftsliv. Vi anser inte att vindkraften okontrollerat ska få sprida nanopartiklar med bisfenol A i vår omgivning. Det här är ståndpunkter som har stöd i miljöbalken. Såvitt vi förstår förespråkar Gustafsson en helt annan ordning.

Per-Olov Strandberg, ordförande RVNO
Catharina Roos, vice ordförande RVNO

Artikeln i NT (premium)