fbpx

Vindkraft kan göra Östersjön till ett dött hav

Stora mängder plast innehållande bisfenol A eroderar från vindkraftverkens turbinblad. Om den havsbaserade vindkraften byggs ut i stor omfattning skulle det innebära stora mängder nanopartiklar och mikroplaster i havet. Foto: Shutterstock

Reidar Svedahls initiativ om ett tvåårigt moratorium, så att man hinner utreda konsekvenserna av den storskaliga vindindustrin är det första ansvarsfulla uppslaget från politiskt håll.

Debattartikel publicerad i Folkbladet 3 juni 2021

Farhågan att förestående klimatförändringar kommer att negativt påverka jordens ekosystem har fått all den uppmärksamhet som krävs för att attrahera maktintressen, affärsintressen, forsknings-och anslagsintressen. Numera görs kraftfulla åtgärder för att komma tillrätta med de problem som utsläpp av CO2 kan föranleda. Emellertid finns ett mer näraliggande hot som inom kort kan leda till en ekologisk kollaps, nämligen den okontrollerade spridningen av mikroplaster och då i synnerhet den spridning som sker i form av nanopartiklar bemängda med bisfenol A.

Regeringen har här gjort en punktinsats genom att införa en skatt på bärkassar av plast. Nyttan, utöver symbolvärdet, kan ifrågasättas men lagstiftningens förarbeten indikerar att regeringen förstått problemet, nämligen att dessa nanopartiklar och mikroplaster förr eller senare hamnar i våra vattendrag, för att slutligen hamna i havet, med obehagliga konsekvenser som följd.

Bisfenol A har positiva egenskaper på så sätt att plastmaterial kan ges specifika egenskaper – men bisfenol A har också negativa egenskaper, något som kan bli förödande för allt levande. Det är väl känt att bisfenol A medför hormonrubbningar. Enkelt uttryckt, med tillräckligt stor mängd bisfenol A i ett vatten, kommer alla fiskar som föds där att vara av honkön, vilket i sin tur innebär att fiskbeståndet kommer att dö ut. Konsekvenserna av detta i stor skala är knappast möjliga att föreställa sig.

Ett stort tekniskt problem för vindindustrin är att rotorblad eroderar vilket bland annat leder till att effektivitet och verkningsgrad försämras. Enligt uppgift tappar ett rotorblad under sin levnad cirka 10 procent av sin ursprungliga vikt. Det här är emellertid inte bara ett tekniskt problem utan främst ett miljöproblem. Om uppgiften är riktig kan man räkna med att de vindkraftverk som finns i Sverige idag okontrollerat förorenar omgivningen med närmare 40 000 ton mikroplaster och nanopartiklar innehållande bisfenol A. Om den landbaserade vindkraften byggs ut i den takt som vindindustrin förespråkar kommer dessa föroreningar att öka till 100 000 ton.

Det här är naturligtvis illa och det kommer med stor sannolikhet att påverka ekosystemet och den biologiska mångfalden på land. Inget är emellertid så illa att det inte kan bli värre. Om den havsbaserade vindkraften byggs ut i den omfattning som EU planerar för, kommer Östersjön att förorenas med nanopartiklar och mikroplaster, innehållande Bisfenol A, på mer än 50 000 ton – varje år! Det riskerar att slå ut ekosystemet fullständigt. Inga fiskar, inga vattenlevande däggdjur, inga sjöfåglar. Östersjön blir om dessa farhågor besannas ett hav där det biologiska livet utgörs av alger, plankton och tvekönade skaldjur.

Reidar Svedahls initiativ om ett tvåårigt moratorium, så att man hinner utreda konsekvenserna av den storskaliga vindindustrin, är såvitt jag kan bedöma, det första ansvarsfulla uppslaget från politiskt håll, när det gäller att frammana eftertanke och långsiktig hållbarhet. Försiktighetsprincipen finns inskriven i miljöbalken – likaså kravet på kunskap – det vill säga man ska veta vad man sysslar med och vilka konsekvenser det kan få om olika risker faller ut. Förvånande nog behövs ingen ny lagstiftning. Det är bara att tillämpa de lagregler som redan finns.

Göran Linder, styrelseledamot RVNO

Innan storskalig vindkraft: RVNO ställer krav utifrån försiktighetsprincipen

Villkoren som RVNO anser måste vara uppfyllda för att en vindkraftetablering ska vara godtagbar har skickats till Holmen. Foto: Shutterstock

Med utgångspunkt i försiktighetsprincipen presenterar RVNO i ett öppet brev en sammanställning av villkor som vi anser att exploatören ska uppfylla innan en etablering av storskalig vindkraft kan bli aktuell.

RVNO anser inte att Holmens planerade vindkraftsetableringar ”Skybygget”, ”Klintaberget”, ”Högsjön” och ”Skolberget” uppfyller kraven på lämplig lokalisering enligt miljöbalken. Om dessa områden ändå ska användas för industriell vindkraft ska hänsyn tas till att de ligger i en tätbefolkad och tätortsnära landsbygd med stora naturvärden, där vindkraften skulle få stor påverkan på omgivningen.

I ett öppet brev anser föreningen att en etablering i området måste uppfylla rimliga krav gällande bland annat:

  • Rättssäkerhet och säkerhet för givna åtaganden
  • Buller och ljudpåverkan
  • Lågfrekventa ljud och infraljud
  • Värdesänkning på omkringliggande fastigheter
  • Skydd av natur och biologisk mångfald
  • Säkerhetsavstånd till bostäder
  • Flyghinderbelysning och ljusföroreningars påverkan på bland annat nattaktiva djur
  • Teknisk prestanda, Maskindirektivet, märkeffekt, planerad livslängd
  • Utsläpp av CO2 och av miljögifter som Bisfenol

Vi anser att de angivna kraven ska finnas med i Holmens miljökonsekvensbeskrivning, MKB, och återges som villkor i ett eventuellt miljötillstånd, med förslag på hur uppföljning och kontroll ska gå till.

– Det här är inga orimliga krav utan tvärtom helt i linje med försiktighetsprincipen, både när det gäller påverkan på människor och deras livsmiljö, säkerhetsaspekter, djur och natur, ägande och driftansvar och rättsliga aspekter kring sådant som förlorade fastighetsvärden. Våra krav har också skickats i sin helhet till Holmen, säger Per-Olov Strandberg, ordförande RVNO.

Kraven ska inte frita Holmen från några av de förpliktelser som i övrigt följer av Miljöbalken.

RVNO i fokus i Folkbladets krönikor

Folkbladet har i en krönikeserie berättat om hur och varför RVNO bildades och om föreningens arbete mot en storskalig vindkraftetablering.

Folkbladets chefredaktör har träffat representanter för RVNO och i två krönikor berättat om hur föreningen kom till och hur den arbetar med frågan om storskalig vindkraftetablering i norra Östergötland.

I den första krönikan intervjuar Widar Andersson bland andra Anna Doggsen, Per-Olov Strandberg, Catharina Roos och Göran Linder, som berättar om hur allt började i september förra året när Holmen skickade ut sitt samrådsunderlag för de planerade byggena av tre vindkraftsområden. Efter det tog det inte lång tid innan föreningen bildats, en mörk och regnig höstkväll på Rodga Säteri.

– Det kom över 90 personer till mötet i ladan. Där föddes Rättvisa Vindar Norra Östergötland och så utsågs jag till ordförande, berättar Per-Olov Strandberg för Folkbladet.

I samma intervju säger Anna Doggsen, som driver företag i området:

– Tystnaden och lugnet är förutsättningar för våra verksamheter med djur och människor. Här har vi investerat det vi äger och har och nu känner vi oss helt rättslösa när en stor industri hotar med att förstöra våra liv.

Kartlägger prisfallet på fastigheter

I den andra delen av krönikan beskrivs lite närmare hur RVNO arbetar, genom ett antal expertgrupper med kompetenser inom bland annat teknik, naturvetenskap, hälsa och juridik. Bland de aktiva i föreningen finns läkare, advokater, ingenjörer och företagare. I intervjun berättar Catharina Roos om ett projekt där föreningen kontaktar mäklare i vindkraftsområden för att kartlägga prisfallet på fastigheter.

Anna Doggsen berättar om hälsogruppens arbete med att samla in och dokumentera berättelser från boende runtom i landet, som drabbats av problem efter vindkraftsetableringar.

En mängd juridiska tvister

Så här säger Göran Linder om vad som på det juridiska planet kan komma i spåren av en eventuell etablering:

– Om vindkraften byggs ut i så stor skala som planeras så kommer det att bli en mängd juridiska tvister om ansvaret för förstörda liv, förstörd natur och förstörda tillgångar där vindkraftskommuner nog har många anledningar att tänka efter före, säger han till Folkbladet.

Avslutningsvis tar Per-Olov Strandberg upp kommunernas viktiga roll i ansökningsprocessen om berättar att RVNO träffat representanter för alla partier i båda Finspång och Norrköping. Så här säger han till Folkbladet:

– Kommunstyrelsens ordförande i Finspång, Ulrika Jeansson, och alla de andra är mycket tillgängliga och visar stort intresse. De har viktiga beslut framför sig. Säger de nej så blir det nej.

De två delarna i Folkbladets krönika hittar du här och här (båda premium)