fbpx

Vindkraft kan göra Östersjön till ett dött hav

Stora mängder plast innehållande bisfenol A eroderar från vindkraftverkens turbinblad. Om den havsbaserade vindkraften byggs ut i stor omfattning skulle det innebära stora mängder nanopartiklar och mikroplaster i havet. Foto: Shutterstock

Reidar Svedahls initiativ om ett tvåårigt moratorium, så att man hinner utreda konsekvenserna av den storskaliga vindindustrin är det första ansvarsfulla uppslaget från politiskt håll.

Debattartikel publicerad i Folkbladet 3 juni 2021

Farhågan att förestående klimatförändringar kommer att negativt påverka jordens ekosystem har fått all den uppmärksamhet som krävs för att attrahera maktintressen, affärsintressen, forsknings-och anslagsintressen. Numera görs kraftfulla åtgärder för att komma tillrätta med de problem som utsläpp av CO2 kan föranleda. Emellertid finns ett mer näraliggande hot som inom kort kan leda till en ekologisk kollaps, nämligen den okontrollerade spridningen av mikroplaster och då i synnerhet den spridning som sker i form av nanopartiklar bemängda med bisfenol A.

Regeringen har här gjort en punktinsats genom att införa en skatt på bärkassar av plast. Nyttan, utöver symbolvärdet, kan ifrågasättas men lagstiftningens förarbeten indikerar att regeringen förstått problemet, nämligen att dessa nanopartiklar och mikroplaster förr eller senare hamnar i våra vattendrag, för att slutligen hamna i havet, med obehagliga konsekvenser som följd.

Bisfenol A har positiva egenskaper på så sätt att plastmaterial kan ges specifika egenskaper – men bisfenol A har också negativa egenskaper, något som kan bli förödande för allt levande. Det är väl känt att bisfenol A medför hormonrubbningar. Enkelt uttryckt, med tillräckligt stor mängd bisfenol A i ett vatten, kommer alla fiskar som föds där att vara av honkön, vilket i sin tur innebär att fiskbeståndet kommer att dö ut. Konsekvenserna av detta i stor skala är knappast möjliga att föreställa sig.

Ett stort tekniskt problem för vindindustrin är att rotorblad eroderar vilket bland annat leder till att effektivitet och verkningsgrad försämras. Enligt uppgift tappar ett rotorblad under sin levnad cirka 10 procent av sin ursprungliga vikt. Det här är emellertid inte bara ett tekniskt problem utan främst ett miljöproblem. Om uppgiften är riktig kan man räkna med att de vindkraftverk som finns i Sverige idag okontrollerat förorenar omgivningen med närmare 40 000 ton mikroplaster och nanopartiklar innehållande bisfenol A. Om den landbaserade vindkraften byggs ut i den takt som vindindustrin förespråkar kommer dessa föroreningar att öka till 100 000 ton.

Det här är naturligtvis illa och det kommer med stor sannolikhet att påverka ekosystemet och den biologiska mångfalden på land. Inget är emellertid så illa att det inte kan bli värre. Om den havsbaserade vindkraften byggs ut i den omfattning som EU planerar för, kommer Östersjön att förorenas med nanopartiklar och mikroplaster, innehållande Bisfenol A, på mer än 50 000 ton – varje år! Det riskerar att slå ut ekosystemet fullständigt. Inga fiskar, inga vattenlevande däggdjur, inga sjöfåglar. Östersjön blir om dessa farhågor besannas ett hav där det biologiska livet utgörs av alger, plankton och tvekönade skaldjur.

Reidar Svedahls initiativ om ett tvåårigt moratorium, så att man hinner utreda konsekvenserna av den storskaliga vindindustrin, är såvitt jag kan bedöma, det första ansvarsfulla uppslaget från politiskt håll, när det gäller att frammana eftertanke och långsiktig hållbarhet. Försiktighetsprincipen finns inskriven i miljöbalken – likaså kravet på kunskap – det vill säga man ska veta vad man sysslar med och vilka konsekvenser det kan få om olika risker faller ut. Förvånande nog behövs ingen ny lagstiftning. Det är bara att tillämpa de lagregler som redan finns.

Göran Linder, styrelseledamot RVNO

Klotet i P1 belyser problem i tillståndsprocessen för vindkraft

I Vetenskapsradion Klotet i P1 uppmärksammas etableringen av vindkraftparken i Glötesvålen i Härjedalen, bestående av 30 verk som idag ägs av Ikea. Programmet visar att det fanns stora tveksamheter i underlaget om vindkraftens påverkan på renar som lämnades in till länsstyrelsen och belyser samtidigt allvarliga brister i tillståndsprocessen.

Under tillståndsprocessen och som del av miljökonsekvensbeskrivningen lämnade exploatören Ox2, som då hette Vindkompaniet, in en studie till länsstyrelsen, som handlade om vindkraftens påverkan på renar och rennäringen. I studien menade man att renar inte påverkades negativt. Programmet visar att studien hade flera allvarliga brister och gjordes av markägare med direkta ekonomiska intressen i en vindkraftsetablering.

Samtidigt visar en annan studie, gjord av forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, att vindkraft har tydlig negativ påverkan på renar och rennäring.

I och med detta belyses också ett viktigt strukturellt problem med tillståndsprocessen som helhet kring vindkraft: Att det är exploatören själv som ska presentera alla faktaunderlag som tillståndsgivande myndighet sedan baserar besluten på. Underlagen är alltså alltid partiska samtidigt som myndigheters resurser att granska materialet fullt ut ofta inte räcker till.

Det här understryker inte minst vikten av att myndigheter alltid använder sig av försiktighetsprincipen i sin beslutsprocess.

Lyssna på Vetenskapsradion Klotets program här
Läs SLU:s studie om vindkraft och renar här

Industriell gruvdrift hotar djuphaven: Metaller behövs till vindturbiner

Tomopteris
Tomopteris är en av djurarterna som hotas när djuphaven blir platsen för industriell gruvdrift, i jakten på mineraler och metaller till bland annat vindturbiner. Foto: Shutterstock

Behovet av metaller och mineraler till bland annat vindturbiner hotar att förvandla djuphavsbotten till områden för storskalig mineralbrytning. Brytningen sker på flera tusen meters djup i känsliga ekosystem med stor artrikedomen.

De närmaste åren väntas industrin för mineralbrytning till havs växa kraftigt. Djuphavsbotten är rik på mineraler och metaller som kobolt, nickel och litium som bland annat används till solpaneler, vindturbiner och batterier till elbilar och smartphones. Brytningen riskerar att få stora negativa konsekvenser för havens biologiska mångfald och ekosystem. Det skriver WWF i en ny rapport.

Världens största och minst utforskade ekosystem

Djuphaven utgör omkring halva jordens yta och är världens största och minst utforskade ekosystem. På botten lever arter som kan bli 500 år gamla. Här finns också många arter som ännu inte upptäckts. De marina ekosystemen är sammankopplade och många arter rör sig över stora ytor. Djuphavsbrytning riskerar därmed att störa arter även utanför gruvområdet. Strömmar kan också föra bort moln av sediment lång väg, som kan slå ut fiskreproduktionen. Tillväxttakten i djuphaven är långsam och livsmiljöer som förstörs kan troligen inte återhämta sig under överskådlig tid.

Negativa effekter är också att vänta för det globala fisket, som idag är den främsta proteinkällan för 200 miljarder människor, varav många i fattiga kustsamhällen.

Medlemsländerna fattar beslut

På vilket sätt länder ska dela upp världshaven och dess resurser regleras i FN:s havsrättskonvention. Licenser för utvinning av olja och mineraler utanför de ekonomiska zonerna utfärdas av en oberoende global havsbottensmyndighet, ISA, som lyder under konventionen. Myndigheten reglerar också fördelningen av inkomsterna från licenserna.

Inom kort ska medlemsländerna i ISA fatta beslut om huruvida gruvdrift i djuphaven ska tillåtas. WWF och flera andra organisationer, politiker och forskare efterlyser nu ett globalt moratorium för djuphavsbrytning. Ett sådant menar man behövs tills dess att riskerna kan förstås helt och hållet.

Läs sammanfattningen av rapporten
Rapporten i sin helhet