fbpx

Kommuner behöver ta ansvar och verktyget är vetot

Ulla Heine, legitimerad läkare och medlem i hälsogruppen i RVNO skriver i dagens NT.

Debattartikel av Ulla Heine från RVNO:s hälsogrupp, publicerad i dagens NT. Artikeln är ett svar på Mattias Ottossons, ordförande Socialdemokraterna i Norrköping, debattartikel i NT den 29 mars.

Jag håller med Mattias Ottosson att vi behöver fortsatt samhällsdebatt om vindkraftens roll för energiproduktion och debatten måste bygga på sakliga argument.

Tillståndsprocess för vindkraft följer ett regelverk från Miljöbalken för miljöfarlig verksamhet. Länsstyrelsen bedömer Holmens ansökan utifrån vilka konsekvenser skulle etablering av vindkraftsindustrin har på miljön. Kommunens roll är att bedöma inverkan för kommuninvånare. 

Naturvårdsverket, den myndighet i Sverige som ansvarar för vägledning om hur miljöbalken ska tillämpas rörande buller utomhus, menar att en viss negativ hälsopåverkan till följd av vindkraft måste accepteras. Det framkom på en webbföreläsning nyligen ledd av representanter för myndigheten. Acceptabelt, menade man, skulle vara att upp till tio procent av människorna som bor nära vindkraft får bli mycket störda. Bland de tio procenten finns alla slags människor, såväl barn som personer med extra hög känslighet för buller och för dem blir konsekvenserna bli allvarliga. Är det en rimlig ståndpunkt utifrån kommunens perspektiv? Det handlar kanske om 100-talet individer som kommer att drabbas av sömnsvårigheter och psykisk ohälsa.

På föreläsningen uttryckte man också en förhoppning om att de mätmetoder som idag används för vindkraftsljud skulle ses över. Det tolkar jag som en förändring av Naturvårdsverkets tidigare hållning där man menat att det inte finns några studier som styrker negativ hälsopåverkan till följd av ljud och vibrationer från vindkraftverk.

Aktuell forskning visar att industriell vindkraft kan på allvarligt sätt skada hälsa för boende i närheten. I detta sammanhang definieras närboende i regel till 10 km. Idag saknas kunskap kring tillräckliga säkerhetsavstånd när det gäller negativ hälsopåverkan.

Sverige har undertecknat FN:s Barnkonvention som säger att man ska säkerställa barnens skydd, säkerhet och hälsa. På det aktuella exploateringsområdet finns det över 1000 fastigheter inom en radie av åtta kilometer från ett vindkraftverk. Har kommunen utrett hur många barn det bor i området? Myndigheter tar inte hänsyn till negativ hälsopåverkan i sin granskning. Kommunpolitiker behöver därför ta det ansvaret för sina kommuninvånare genom att använda det kommunala vetot.

Ulla Heine, legitimerad läkare och medlem i RVNO:s hälsogrupp

Så här skulle det se ut: Visualisering av planerade verk i Simonstorp

Vy från sjön Bolens strand mot Simonstorp, med 8 av de planerade 18 verken synliga, om Holmens projekt blev verklighet. Foto: RVNO

Bilden visar hur det skulle se ut i den del av Simonstorp där Holmen vill placera 8 av sina totalt 18 vindkraftverk. Verken är något lägre än de Holmen ansökt om att få bygga.

Fotomontaget är gjort för att visa hur en del av vindkraftverken skulle synas  i och omkring Simonstorp. Verkens placeringar utgår från Holmens ansökan till Länsstyrelsen som lämnades in i oktober 2021. Bildmontaget utgår från att navhöjden är 200 meter och rotorbladen 85 meter, alltså tillsammans aningen lägre än maxhöjden på totalt 290 meter som angetts i ansökan.

Montaget visar den brännvidd som motsvarar ögats upplevelse av horisonten. Vindkraftsprojektörer använder ofta vidvinkel i sina montage vilket är missvisande. Deras montage visar ofta också för stora avstånd, föremål i förgrunden och annat som ska få verken att smälta in i naturen.

Planerade verksplaceringar enligt Holmens ansökan i området i och runt Simonstorp.

Den förändrade landskapsbilden som montagen visar är en av många aspekter som påverkar närboende i en etablering av storskalig vindkraft. Verk med den här höjden (bland annat de som är placerade i etableringsområdets yttre delar) måste också förses med högintensivt vitt blinkande hinderbelysning. Andra aspekter som påverkar är buller, lågfrekvent ljud och infraljud. Även miljön på marknivå påverkas starkt, genom omfattande avverkning, nya breda vägnät och under etableringstiden flera tusen tunga transporter.

Bland de mer långsiktiga aspekterna finns påverkan på biotoper och habitat, känsliga våtmarker och negativ hälsopåverkan till följd av buller.

Holmen saknar den kunskap som Miljöbalken kräver

Debattartikel av Per-Olov Strandberg och Catharina Roos, RVNO.

I en nyhetsartikel i NT den 24/3 uppehåller sig Nils Ringborg, talesman för Holmen, vid de svårigheter Holmen har att förstå, att industriell verksamhet kan störa fastigheter i omgivningen.

Den här debattartikel är publicerad i NT den 1 april, 2022.

Det finns ingen praxis säger Ringborg. Han har svårt att förstå ”vilket avstånd man ska räkna på”. Över huvudtaget vittnar svaren om bristande förmåga att förstå konsekvenserna av det projekt som Holmen driver vid Klintaberget.

För att få tillstånd till den miljöfarliga verksamhet som storskalig vindkraft är, krävs att Holmen gör en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). En MKB skall innehålla en fullständig redovisning av den miljöfarliga verksamhetens konsekvenser. Vad som ska ingå i en MKB framgår av EU:s MKB-direktiv. Där står i art 3:

”Miljökonsekvensbedömningen ska i varje enskilt fall på ett lämpligt sätt identifiera, beskriva och bedöma de betydande direkta och indirekta effekterna av ett projekt beträffande ….materiella tillgångar”. 

Den här bestämmelsen kan inte vara särskilt svår att förstå. Med materiella tillgångar avses bl a fastigheter. Projektets påverkan på fastigheter och fastigheters värde i Klintabergets omgivning ska alltså identifieras, beskrivas och bedömas. Att dessa uppgifter inte finns med i den MKB som Holmen redan lämnat in, kan inte bero på annat än okunskap, ointresse och arrogans från Holmens sida.

Vilket avstånd ska man räkna på? Inte heller den uppgiften är särskilt svår. Det finns en vetenskaplig studie om vindindustrins värdepåverkan på omgivande småhusfastigheter som grundas på 100 000 fastighetsförsäljningar under åren 2013 – 2018. Där framgår klart att värdepåverkan för enskilda småhusfastigheter beror på avstånd, antal verk och verkens höjd, och att värdepåverkan klingar av först efter 8 km. Inom den radien finns vid Klintaberget 1036 småhusfastigheter. Det är bara att värdera skadan utifrån befintliga fastighetsvärden. Fastighetsvärdering är idag en etablerad vetenskap, så den uppgiften kan inte heller vara särskilt svår.

En märklig sak är att vindindustrins lobbyorganisation Svensk Vindenergi, under lång tid, lyckats hålla de här frågorna borta från miljöprövningen. I Danmark finns sedan snart 15 år tillbaka, regler om ersättning till fastighetsägare som får vindkraftverk uppförda i närheten av sina bostäder. Miljöbalken innehåller ett kunskapskrav. Det är uppenbart att Holmen saknar den kunskap som behövs för att genomföra vindkraftsetableringen vid Klintaberget.

Per-Olov Strandberg, ordförande
Catharina Roos, vice ordförande
Rättvisa vindar i norra Östergötland, RVNO