fbpx

Kommuner behöver ta ansvar och verktyget är vetot

Ulla Heine, legitimerad läkare och medlem i hälsogruppen i RVNO skriver i dagens NT.

Debattartikel av Ulla Heine från RVNO:s hälsogrupp, publicerad i dagens NT. Artikeln är ett svar på Mattias Ottossons, ordförande Socialdemokraterna i Norrköping, debattartikel i NT den 29 mars.

Jag håller med Mattias Ottosson att vi behöver fortsatt samhällsdebatt om vindkraftens roll för energiproduktion och debatten måste bygga på sakliga argument.

Tillståndsprocess för vindkraft följer ett regelverk från Miljöbalken för miljöfarlig verksamhet. Länsstyrelsen bedömer Holmens ansökan utifrån vilka konsekvenser skulle etablering av vindkraftsindustrin har på miljön. Kommunens roll är att bedöma inverkan för kommuninvånare. 

Naturvårdsverket, den myndighet i Sverige som ansvarar för vägledning om hur miljöbalken ska tillämpas rörande buller utomhus, menar att en viss negativ hälsopåverkan till följd av vindkraft måste accepteras. Det framkom på en webbföreläsning nyligen ledd av representanter för myndigheten. Acceptabelt, menade man, skulle vara att upp till tio procent av människorna som bor nära vindkraft får bli mycket störda. Bland de tio procenten finns alla slags människor, såväl barn som personer med extra hög känslighet för buller och för dem blir konsekvenserna bli allvarliga. Är det en rimlig ståndpunkt utifrån kommunens perspektiv? Det handlar kanske om 100-talet individer som kommer att drabbas av sömnsvårigheter och psykisk ohälsa.

På föreläsningen uttryckte man också en förhoppning om att de mätmetoder som idag används för vindkraftsljud skulle ses över. Det tolkar jag som en förändring av Naturvårdsverkets tidigare hållning där man menat att det inte finns några studier som styrker negativ hälsopåverkan till följd av ljud och vibrationer från vindkraftverk.

Aktuell forskning visar att industriell vindkraft kan på allvarligt sätt skada hälsa för boende i närheten. I detta sammanhang definieras närboende i regel till 10 km. Idag saknas kunskap kring tillräckliga säkerhetsavstånd när det gäller negativ hälsopåverkan.

Sverige har undertecknat FN:s Barnkonvention som säger att man ska säkerställa barnens skydd, säkerhet och hälsa. På det aktuella exploateringsområdet finns det över 1000 fastigheter inom en radie av åtta kilometer från ett vindkraftverk. Har kommunen utrett hur många barn det bor i området? Myndigheter tar inte hänsyn till negativ hälsopåverkan i sin granskning. Kommunpolitiker behöver därför ta det ansvaret för sina kommuninvånare genom att använda det kommunala vetot.

Ulla Heine, legitimerad läkare och medlem i RVNO:s hälsogrupp

Så här skulle det se ut: Visualisering av planerade verk i Simonstorp

Vy från sjön Bolens strand mot Simonstorp, med 8 av de planerade 18 verken synliga, om Holmens projekt blev verklighet. Foto: RVNO

Bilden visar hur det skulle se ut i den del av Simonstorp där Holmen vill placera 8 av sina totalt 18 vindkraftverk. Verken är något lägre än de Holmen ansökt om att få bygga.

Fotomontaget är gjort för att visa hur en del av vindkraftverken skulle synas  i och omkring Simonstorp. Verkens placeringar utgår från Holmens ansökan till Länsstyrelsen som lämnades in i oktober 2021. Bildmontaget utgår från att navhöjden är 200 meter och rotorbladen 85 meter, alltså tillsammans aningen lägre än maxhöjden på totalt 290 meter som angetts i ansökan.

Montaget visar den brännvidd som motsvarar ögats upplevelse av horisonten. Vindkraftsprojektörer använder ofta vidvinkel i sina montage vilket är missvisande. Deras montage visar ofta också för stora avstånd, föremål i förgrunden och annat som ska få verken att smälta in i naturen.

Planerade verksplaceringar enligt Holmens ansökan i området i och runt Simonstorp.

Den förändrade landskapsbilden som montagen visar är en av många aspekter som påverkar närboende i en etablering av storskalig vindkraft. Verk med den här höjden (bland annat de som är placerade i etableringsområdets yttre delar) måste också förses med högintensivt vitt blinkande hinderbelysning. Andra aspekter som påverkar är buller, lågfrekvent ljud och infraljud. Även miljön på marknivå påverkas starkt, genom omfattande avverkning, nya breda vägnät och under etableringstiden flera tusen tunga transporter.

Bland de mer långsiktiga aspekterna finns påverkan på biotoper och habitat, känsliga våtmarker och negativ hälsopåverkan till följd av buller.

Regeringen missar målet gällande ekonomisk ersättning

Vindkraftskompensation till kommuner och lokalsamhällen kommer inte att vara tillräckligt för att ersätta alla de enskilda som drabbas.

Regeringen kommer att utreda frågan om ekonomisk ersättning till kommuner och lokalsamhällen som kompensation för den påverkan en vindkraftetablering har på omgivningen. Men därmed fortsätter man att blunda för problemen som drabbar enskilda.

I utredningen ska man se över möjligheterna till olika slags ekonomisk ersättning i samband med vindkraft. Det skriver regeringen i remissen Tidigt kommunalt ställningstagande till vindkraft som nyligen överlämnades till Lagrådet.

Idag finns ingen reglering i kompensationsfrågan vilket skapar osäkerhet. Enligt regeringen skulle ett system för kompensation också kunna snabba på utbyggnaden av vindkraft genom att fler kommuner skulle ställa sig positiva om de ersattes ekonomiskt.

Tar inte hänsyn till den enskilda

Hur en sådan kompensation skulle kunna utformas och vem som skulle få del av den är vad utredningen bland annat ska undersöka. Men fokus kommer att ligga på kommuner och lokalsamhällen. Ett förslag som förts fram från en del håll är att fastighetsskatten från vindkraftsanläggningar ska tillfalla kommunerna.

– På nytt blundar regeringen för de problem som drabbar enskilda fastighetsägare där det byggs vindkraft. Det är inte bara den oönskade omdaningen av närmiljön som är problemet. Enskilda fastighetsägare ska dessutom finna sig i att förlora stora ekonomiska värden i form av värdeminskning på deras fastigheter. Att kommunen ska få ekonomisk ersättning, för att medverka till att enskilda fastighetsägare berövas på större delen av sitt fastighetskapital, är inte värdigt ett civiliserat samhälle. Vad som behövs är tydliga regler om ekonomisk ersättning till drabbade fastighetsägare och tydliga regler om inlösen av fastigheter som inte längre är säljbara eller som efter vindkraftsetableringen inte längre kan användas för bostadsändamål, säger
Per-Olov Strandberg, ordförande i RVNO.

Idag förekommer frivilliga överenskommelser mellan vindkraftsprojektörer och kommuner respektive företrädare för lokala föreningar i berörda bygder, ofta kallad bygdepeng.