fbpx

Vänsterpartiet i Norrköping vill inte använda vetot mot Holmens ansökan

Vänsterpartiet meddelade igår att man inte tänker förespråka ett kommunalt veto mot Holmens planerade etablering Klintaberget.

Igår meddelade Vänsterpartiet i Norrköping att man inte vill använda det kommunala vetot mot Holmens vindkraftsansökan för Klintaberget nära Simonstorp. Det betyder att fyra partier i kommunen nu är för att ansökan tillstyrks medan tre partier är emot.

De partier som nu meddelat sin ståndpunkt i vetofrågan är S, C, Kd och V, som alla är emot att kommunen använder vetot. Partier som tidigare i processen meddelat att man vill stoppa ansökan genom vetot är L, M och Sd.

Det slutgiltiga beslutet om tillstyrkan kommer när länsstyrelsen formellt ställt frågan till kommunen, något som väntas ske inom kort. Beslutet kommer antagligen att fattas i fullmäktige vilket är praxis i frågor av stor principiell betydelse för en kommun.

Om kommunen då väljer att tillstyrka ansökan blir det upp till Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Östergötland att gå vidare med hanteringen och fatta beslut om Holmen ska beviljas tillstånd för etableringen eller inte.

De senaste månaderna har Norrköpings kommun också behandlat frågan om huruvida Holmens ansökan behöver kompletteras eller inte, genom den så kallade kompletteringsremissen. Flera partier har gjort yrkanden om krav på kompletteringar när det gäller till exempel uppfyllande av säkerhetsbestämmelser och ersättning till närboende för förlorade fastighetsvärden. I en av nämnderna, samhällsplaneringsnämnden, röstade en majoritet av partierna för ett yrkande om värdepåverkan på närliggande fastigheter och hantering av ersättningsanspråk från närboende. Men trots de många frågetecknen väljer nu alltså en majoritet av partierna att avsäga sig rätten till påverkan genom att avstå från att använda vetot.

Läs också:
Är politikerna beredda att ge Holmen carte blanche?

Genomslag för yrkande om att tydliggöra kompensation till fastighetsägare
M i Norrköping säger nej till Holmens vindkraft
Inget veto från S i Norrköping

Fler svenskar negativa än positiva till vindkraft nära hemmet

Stödet för vindkraft minskar för andra året i rad. Idag är fler av svenskarna också negativa än positiva till vindkraft när bostaden. Det visar SOM-institutets senaste undersökning. Foto: Shutterstock.

För första gången är fler svenskar negativa än positiva till vindkraft nära sin bostad. Samtidigt minskar stödet för vindkraft bland befolkningen i stort för andra året i rad. Det visar ny statistik från SOM-institutet som presenterades idag.

För första gången sedan frågan började ställas är nu en övervikt av svenskarna negativt inställda till vindkraftsetableringar i närheten av där de bor. 2021 var 40 procent ganska eller mycket negativa till detta, jämfört med 33 procent som var positiva – en helomvändning sedan detta senast mättes år 2016, när 40 procent var positiva och 28 var negativa.

De nya siffrorna är hämtade från den senaste upplagan av SOM-institutets årliga studie av svenskarnas inställning till vindkraft. Studien genomfördes mellan september och december 2021.

Andelen svenskar som vill se en fortsatt ökad satsning på vindkraft är fortfarande i majoritet, omkring 58 procent. Men stödet har minskat drastiskt de senaste två åren och inget annat energislag i undersökningen i modern tid har haft ett större tapp i opinionsstöd än vindkraften har just nu.

Hösten 2021 fanns enligt Energimyndigheten 4754 vindkraftverk i Sverige. Siffror visar också att utbyggnaden gått rekordsnabb det senaste året, från 2021 till 2022.

Studien visar också att den negativa inställningen till att satsa mer på vindkraft ökar särskilt bland boende på landsbygden.

Läs hela pressmeddelandet från Göteborgs universitet.

Det duger inte att hoppas på det bästa

“Värre är att det system för energiförsörjning som staten driver inte kommer att fungera, om vi lyssnar på kunniga tekniker.” Det skriver Hans Kindstrand från RVNO i en debattartikel i Folkbladet.

Debattartikel i Folkbladet 2022-06-10:

För hundra år sedan bodde ungefär en fjärdedel av Sveriges befolkning i USA. Kloka statsmän genomförde reformer som innebar att självhushållning ersattes av penningekonomi.

Despoti övergick till demokrati. Det grundades svenska företag som fortfarande är världsledande. Ingenjörerna ersattes efter hand av affärsmän som förstod hur man kunde tjäna pengar på den marknad närmast mirakulöst uppstått.

Därefter tog politiken vid. Det genomfördes reformer som omfördelade ett ökat välstånd, så att alla, även de sämst lottade, fick del av välståndsökningen. För egen del fick jag förmånen att gå i det som då sannolikt var världens bästa utbildningssystem. Man kan diskutera årtal men någon gång under tiden 1990 – 2010 övergick initiativet från politiken till affärsintressena. Det senaste exemplet kommer nu. Staten verkar ha givit upp företrädet att driva samhällsutvecklingen och att utreda konsekvenserna av stora samhällsförändringar.

Tidigare har bedömningen av olika samhällsförändringar vanligtvis skett genom Statens offentliga utredningar. Den uppgiften har nu överlåtits till privata affärsintressen. Den i modern tid största investering som över huvud tagit förekommit – övergången från ett energisystem som byggts på vattenkraft och kärnkraft, till en energiförsörjning som bygger på vind och sol – utreds idag av konsultföretaget Sweco. Ett konsultföretag vars vinstintressen är knutna till den pågående vindkraftsutbyggnaden. Sweco är t ex ansvariga för det vindkraftsprojekt som Holmen driver i Norra Östergötland. 

Vad säger då Swecos utredning om den förestående förändringen av vårt energisystem?

Som jag uppfattar saken har Sweco kommit fram till att staten – dvs svenska skattebetalare, alternativ svenska el-abonnenter– måste investera minst ettusen miljarder kronor för utbyggnad av stamnätet och för anslutning av planerad havsbaserad vindkraft. Det innebär i sin tur att tyska elkonsumenter kommer att få en del av sin energikostnad finansierad av svenska skattebetalare/elabonnenter. Att betala bistånd till andra är vi vana vid, och att subventionera tyska el-abonnenter kanske i solidaritetens och den tyska energifattigdomens namn kan vara väl använda pengar.  Värre är att det system för energiförsörjning som staten driver inte kommer att fungera, om vi lyssnar på kunniga tekniker. El finns bara de dagar när det blåser. Ståndpunkten – vi får hoppas på det bästa – känns vare sig betryggande eller som resultatet av en väl genomförd konsekvensanalys.

Hans Kindstrand, RVNO